- Project Runeberg -  Bebodda verldar eller vilkoren för himlakropparnas beboelighet /
313

(1866) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

emedan alla vårt systems verldar hafva samma
ursprung och äro underkastade samma relativa vilkor.
Man skulle emellertid göra sig skyldig till ett
misstag, om man utan inskränkning på dem
tillämpade de förut anförda absoluta slutsatserna. På
samma gång man i allmänhet erkänner att
centralelden hos dem såväl som hos oss ej utöfvar någon
anmärkningsvärd verkan på deras yta, och att denna
ytans temperatur nästan uteslutande beror af deras
respektive afstånd från solen, så får man dock icke
förbise att, då den mollekulära anordningen hos de
ämnen, hvaraf de andra planeterna äro sammansatta,
möjligen kan vara annorlunda ärr de på jorden
torekommande ämnena, det skulle kunna hända, att
centralvärmen lättare genomträngde dem och lät
sig på ett förnimbart sätt kännas vid ytan,
synnerligast på de längst aflägsna verldarna, der
solvärmen är så svag. Man bör dessutom fästa afseende
på de olika orsaker hvilka vi i vår text omnämnt,
och på de olika förhållanden som kunna härflyta af
endosmosen och atmosferernas absorbtionsförmåga.
Men den väsentliga punkten att bevisa är: att
planeternas temperatur i främsta rummet beror af deras
afstånd från solen.

Man har sett att Buffon uppskattade jordens
ålder till 74,832 år, och att denna tidrymd syntes
honom tillräcklig för att hon skulle kunna öfvergå
från sitt ursprungliga glödande tillstånd till den
närvarande temperaturen. Men det har blifvit
bevisadt, att hon under denna tidrymd knapt skulle
svalna en grad. Fourier har, med fästadt afseende
på jordens volym, bevisat, att, sedan hon en gång
blifvit upphettad till någon gifven temperatur och
utkastad i ett kallare medium, jorden under loppet
af 1,280,000 år ej svalnar mer än ett klot af en fots
diameter, sammansatt af likartade ämnen och utsatt
för samma omständigheter, skulle svalna på en
sekund; det vill med andra ord säga, att hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:38:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bebodda/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free