Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
hon stod icke själf och såg på, utan högg i med
lif och lust, var arbetet än så groft och tungt.
Detta visste också Gertrud. Och Gertrud hade
snart lyckats omstämma Kerstin, så att hon med
värkligt intresse tog itu med tillrustningarna för
besöket. Hon skulle dock icke för sin död ha
erkänt det.
En sak gjorde henne dock värkligt förargad::
att hon så föga visste om det, som gjort Georg
Adlersparre till en så märklig man, så föga om
hans hustru. De voro i Nils’ mun hvarje minut,
och hennes nyfikenhet på dem vardt slutligen väckt.
Men hon ville naturligtvis icke häller erkänna detta.
Men en gång i en hastig vändning slapp det
ur henne till Gertrud:
"Georg och Georg Adlersparre — aldrig är
det annat! Hvad är han då för sorts
märkvärdighet?"
Gertrud fattade genast situationen och beslöt
tala med kusinen vid första tillfälle.
"Det är alldeles riktigt", svarade han. "Men
hvad skola vi göra?"
"Jo, jag vet. Bara stor-rengöringen är öfver,
skall klädningsväfven och linnesömnaden börja.
Pigan får sitta i väfstolen, uppe på ladugårdsgällen,
och Kerstin och jag utföra sömnaden. För att få
vara i fred riktigt hålla vi till i köket i storstugan.
Vi kunna arbeta bara på dagarne, ty man måste
se, hvad man gör, när man syr linne. Det blir
långa dagar. Du kommer in till oss, slår dig ner
och för ämnet på tal så osökt du kan. Vi skola
vara endast öra".
Befriaren 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
