Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIII.
let var en solig förmiddag i början af juli, som
landshöfding Adlersparres eleganta täckvagn
körde in på gården till det enkla herdatjället i
Hackås.
Kerstin och Gertrud stodo nigande på
förstu-gubron medan pastorn sprang ner och öppnade
vagnsdörren.
Adlersparre steg ur och tog pastorn i famn.
"Min käraste, min ende barndomsvän, hvad
jag är glad öfver att komma hem till dig och
minnena!"
"Du kan inte vara hundradelen så glad som
jag är öfver, att du kom".
"Det är det, som skall spörjas", skrattade
Adlersparre i det han steg uppför förstugutrappan. "Och
detta är Kerstin, och detta är Gertrud". Han
hälsade på dem båda på en gång — på den ena med
högra, på den andra med vänstra handen. "Jag
känner eder bägge genom Nils’ beskrifningar, och
vi skola bli riktigt goda vänner".
"Är det min tur nu?" ljöd en munter stämma,
och ett skälmskt ansikte stack fram ur vagnsdörren,
dit pastorn skyndade fram.
"Förlåt oss", sade han.
"Å", skrattade hon, "när man är en stor mans
hustru, så får man alt vänja sig vid att inte träda
fram i otid. Tack för sist! Ditt bröllopstal håller
på att bli en legend där hemma i bygden, och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
