- Project Runeberg -  Augustini bekännelser /
5

(1905) [MARC] Author: Aurelius Augustinus Translator: Nathan Söderblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Barnaåren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

6. Och dock, låt mig tala till ditt förbarmande!
Jag är stoft och aska. Låt mig dock tala, ty det är till
din barmhärtighet jag talar, icke till en människa, som
kan drifwa gäck med mig. Du ler kanske åt mig, men
du skall wända dig om och förbarma dig öfwer mig. —

Herre, hör hwad jag will säga dig! Jag wet ej,
hwarifrån jag kom hit, till detta dödliga lif eller till
denna lefwande död, hur skall jag kalla det? Jag mottogs
af ditt förbarmandes tröst, såsom jag har hört af mina
köttsliga föräldrar, af hwilka du bildade mig i tiden.
Själf minnes jag ej. Jag hugnades af mjölk från
kwinnospenar. Men hwarken min moder eller ammorna fyllde
i dem, utan du gaf mig de spädas näring efter din
inrättning och din rikedom, som du lagt in i tingen. Du
ingaf mig äfwen att ej önska mer än du gaf, och åt dem
som ammade mig willighet att gifwa mig hwad du gaf
dem. Genom en ordnad drift wille de gifwa mig af
det öfwerflöd du skänkte. Det goda, jag fick af dem,
war ett godt för dem, det kom ej från dem, utan genom
dem. Ty från dig kommer allt godt, Gud, från min
Gud kommer hela min wälfärd. Det såg jag långt
senare, när du ropade till mig genom allt det, som du
i det inre och yttre beskär. Då kunde jag endast dia
wid bröstet och hwila i wälbefinnande, men gråta när
det gjorde ondt. Mer kunde jag ej.

Längre fram började jag att skratta, först i sömnen,
sedan waken. Så har man berättat, och jag tror det,
ty jag har sett det hos andra barn. Själf minnes jag
ej. Så småningom kände jag igen, hwar jag war, och
jag började försöka wisa mina önskningar för dem, som
kunde uppfylla dem. Men jag kunde ej. Ty mina
önskningar woro inwärtes, och de utanför. Och de kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 6 21:19:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free