- Project Runeberg -  Augustini bekännelser /
8

(1905) [MARC] Author: Aurelius Augustinus Translator: Nathan Söderblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Barnaåren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

under gråt wille ha bröstet? Gjorde jag nu så, icke med
en ammas bröst, utan med en föda passande för min
ålder, skulle jag med rätta bli föremål för spe och
klander. Då gjorde jag sålunda det som war bannor wärdt,
men alldenstund jag icke kunde förstå bannor, tillät
hwarken seden eller eftertanken att jag fick sådana. Wi
upprycka och aflägga sådant med åren. Men jag har
icke sett någon med sin wetskap bortkasta det goda, när
han wille bättra sig i något. War det månne något
godt för den åldern att med gråt begära det som måste
skada, och bli häftigt förbittrad på de äldre, öfwer hwilka
barnet icke hade att befalla, och att så godt man kunde
försöka göra illa och slå föräldrarna och andra
förståndiga wårdare, därför att de icke rättade sig efter
nycker, som de icke kunde lyda utan att skada barnet?
De barnsliga lemmarnes oförmåga är oskyldig, men icke
barnets själ. Jag minns en häftig liten en, som jag
sett. Han kunde ännu icke tala, men han tittade blek i
ansiktet af wrede på sin dibroder. Sådant känna wi
alla. Mödrar och ammor säga, att de kunna taga bort
sådant med wissa medel, jag wet ej hwilka. År också
det oskuld att icke tåla jämte sig en dibroder wid samma
ymnigt flödande källa, när han så wäl behöfwer den och
icke kan smälta någon annan föda? Men med sådant
öfwerses af mildhet, icke därför att det är ringa eller
ingen synd, utan därför att det går bort med åren.
Man kan gilla detta. Men gäller det en senare ålder,
är det ej möjligt att finna sig i samma fel.

Du, min Herre och Gud, war det som gaf barnet
lif, som försedde dess kropp med sinnen och lemmar, gaf
den form och fägring och inlade hos den alla de
lifsdrifter som befordra dess oskadda bestånd. Du bjuder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 6 21:19:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free