- Project Runeberg -  Augustini bekännelser /
10

(1905) [MARC] Author: Aurelius Augustinus Translator: Nathan Söderblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Barnaåren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rörelser, det naturspråk, som alla folk anwända, när de
med ansiktsuttryck och blickar, med åtbörder och ljud ge
uttryck åt skilda själsrörelser, åt åstundan eller afsky.
Genom att tidt och ofta höra orden i olika sammanhang
förstod jag så småningom hwad för saker de betecknade,
och kunde nu, när jag want min mun wid dessa ljud,
ge till känna mina önskningar. Så begynte jag få
gemensamma uttrycksmedel med dem, som jag lefde bland,
och jag kom, ännu beroende af mina föräldrars
myndighet och de äldres ledning, längre in i människolifwets
stormiga krets.

9. Gud, min Gud, hwilka sorgliga och gäckande
erfarenheter har jag icke där gjort! Jag skulle för att
lefwa rätt endast lyda den maning man gaf mig att
glänsa i denna wärld och att utmärka mig i sådan
talets konst, som fikar efter heder bland människor och
bedräglig rikedom. Därför sändes jag i skola för att
lära mig läsa. Nyttan däraf insåg jag olyckligtwis ej.
ÄÅndå agades jag, om jag war lat i läsningen. Det
funno de äldre förträffligt. Många, som lefwat samma
lif före oss, hade gjort i ordning beswärliga wägar, som
wi woro twungna att gå, och ökat beswär och
wedermöda för Adams barn.

Jag påträffade äfwen människor, som tillbådo dig,
Herre, och lärde mig af dem att, så godt jag kunde,
uppfatta dig såsom något stort wäsen i stånd att höra oss
och hjälpa oss utan att förnimmas af wåra sinnen.
Redan som gosse började jag bedja till dig, “min hjälp
och min tillflykt“. När jag anropade dig, löste sig min
tungas band, och så liten parfwel jag war, bad jag till
dig med icke liten ifwer, att jag skulle slippa stryk i skolan.
När du ej hörde mig — hwilket war godt för min till-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 6 21:19:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free