- Project Runeberg -  Augustini bekännelser /
29

(1905) [MARC] Author: Aurelius Augustinus Translator: Nathan Söderblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Ungdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lända till någon skada, men kanske till ej så ringa gagn för
mitt omfattande af dig. Så förmodar jag de tänkte,
om jag rätt erinrar mig mina föräldrars karaktär. Nu
lossades alla bojor. En måttlig stränghet hade behöfts,
men i stället gafs fritt lopp åt en bedröflig lössläppthet
— som lik en dimma dolde för mig din sannings klarhet.
“Liksom ur fetma skådade min orättfärdighet fram.“

4. Stöld straffas af din lag, Herre, och af den
lag, som är skrifwen i människans hjärta, som icke ens
synden kan utplåna: hwilken är den tjuf som skulle lida
en annan tjuf? Eller hwilken rik tål den som af brist
bragts till stöld? Jag stal icke af annan brist och annat
behof än brist på rättskänsla och behof af synd. Ty
jag stal sådant som jag hade öfwerflöd på och mycket
bättre. Jag wille heller icke njuta af det stulna, utan
af själfwa stölden. Det stod ett päronträd nära wår
trädgård fullt med päron, som hwarken sågo lockande ut
eller smakade bra. Wi, några okynniga pojkar, gingo
sent en natt för att skaka ned frukten och ta den med
oss, sedan wi efter wår dåliga wana dröjt länge på
lekplatsen. Wi buro bort wäldiga bördor, icke till wårt
eget lystmäte utan för att kasta för swinen. Kanske wi
åto något själfwa. Nöjet i det hela war i alla fall att
det war förbjudet.

Sådant war mitt hjärta, min Gud, som du
förbarmade dig öfwer i afgrundens djup. Må mitt hjärta
nu säga dig, hwad det då sökte, när jag för ro skull
gjorde det ondt war, utan annan orsak än min egen
ondska. Illa war det, men jag tyckte om det. Jag
tyckte om att förgås, jag tyckte om mitt felsteg; icke det,
för hwars skull jag felade, utan själfwa felet tyckte jag
om. Onda själ, som flydde från din himmel till för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 6 21:19:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free