Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Ungdomsförwillelser. Sanningssökaren. Manikeismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mitt fördärf war orsaken till hennes klagan, befallde han
henne att sluta gråta och uppmanade henne att se efter,
om icke jag också war där hon war. När hon såg efter,
fick hon se mig bredwid sig på samma bräde. Dina
öron, allgode och allsmäktige, hade lyssnat till hennes
hjärtas röst. Så sörjer du för en hwar af oss, som
om han wore den ende, och för alla som för enhwar.
När hon berättade sin syn för mig, sökte jag tolka
den därhän, att hon icke skulle förtwifla om att själf
blifwa det jag war. Men då sade hon genast, utan
någon twekan: “Nej, det sades icke till mig, att jag skulle
wara där du är, utan att du skulle wara där jag är.“
Hwarifrån kom nu detta? Min falska tolkning låg så
nära till hands. Men hon lät sig ej förwirras, utan
såg strax det riktiga — som jag icke hade insett före
hennes swar — och swarade, såsom hon gjorde. Det
war du, som gaf henne det swaret i munnen. Jag
bekänner för dig, Herre, såsom jag minnes saken — och
jag har flera gånger berättat den — att det swaret grep
mig mer än själfwa synen, genom hwilken den fromma
kwinnans glädje förutsades så långt före förwerkligandet,
för att trösta henne i hennes dåwarande bekymmer. Ty
nästan i nio år war jag försänkt i denna willfarelsens
djupa dy och sjönk djupare för hwar gång jag försökte
komma upp ur den. Den kyska, fromma, tuktiga änkan
efter ditt sinne blef frimodigare i hoppet, men icke trögare
i sina tårar och bönesuckar. Hon upphörde ej att i alla
sina böner ropa till dig för mig. Hennes böner kommo
inför ditt anlete. Men du lät mig ännu dwäljas och
inhöljas i manikeismens dimmiga luft.
12. Äfwen ett annat swar gaf du, som jag minnes.
Mycket har jag glömt och mycket förbigår jag för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
