Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Faustus. Skepsis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
wunnit en framställningskonst, som blef mer winnande
och mer tjusande, tack ware hans kloka behärskning och
en wiss naturlig kwickhet. År det ej så, som jag erinrar
mig, min Gud, du som råder öfwer mitt samwete? Inför
dig framlägger jag mitt hjärta och mitt minne. Du
handlade då med mig i din försyns förborgade afsikter,
och du framställde redan mina owärdiga willfarelser
framför mitt ansikte, för att jag skulle se och hata dem.
7. När jag märkte mannens okunnighet i sådana
wetenskaper, där jag trodde honom särdeles hemmastadd,
började jag misströsta om hans förmåga att utreda och
lösa de spörsmål, som upptogo mig. Han kunde ju wara
okunnig i wetenskapens frågor och ändå äga trons
sanning — men endast om han icke hade warit maniké.
Ty manikéernas böcker äro fulla af långa fabler om
himmelen, stjärnorna, sol och måne. Nu trodde jag icke
längre, att han kunde, såsom jag önskade, jämföra det
beräkningssätt, som jag lärt på annat håll, och
skarpsinnigt förklara, om det förhåller sig i enlighet med
Mani’s böcker eller åtminstone om båda beräkningarna
ha lika wärde. Jag framställde ändå saken för honom,
och han erkände helt anspråkslöst, att han ej wågade sig
på en sådan uppgift. Han wisste sin okunnighet och
blygdes ej att erkänna den. Han hörde icke till de många,
hwilkas prat jag råkat ut för, som wille underwisa mig
— och ingenting sade. Faustus hade hjärta, icke ett
rätt hjärta inför dig, men dock ett hjärta med någon
försyn för honom själf. Han war icke så okunnig om
sin okunnighet, och han wille icke kasta sig lättsinnigt in
i ett meningsbyte, där han kunde bli trängd, så att han
ej slapp ut och knappast tillbaka. Detta höjde honom i
min aktning. Ty en ödmjuk uppriktighet är skönare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
