Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Faustus. Skepsis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med manikserna, som i stort antal funnos i Rom, gjorde
mig mindre hågad att söka något annat, särdeles då jag
misströstade om att i din kyrka, du himmelens och jordens
herre, du skapare af allt synligt och osynligt, kunna finna
den sanning, som de wändt mig bort ifrån. Och det
syntes mig skamligt att tro, att du antagit mänskligt
kötts skepnad och wåra lemmars kroppsliga former. Jag
kunde icke tänka mig min Gud annat än kroppslig —
allt annat syntes mig owerkligt — och det war den
wiktigaste och nästan enda orsaken till min oundwikliga
willfarelse.
Äfwen det onda uppfattade jag som en sådan
substans, som en ful och wanskaplig materia, antingen kompakt
liksom jorden, eller mera tunn och lätt, liksom luften;
manikéerna tänka sig denna onda andliga substans
utbredd öfwer jorden. Då min fromhet, sådan den nu
war, twang mig att tro, att den gode Guden icke skapat
någon ond natur, antog jag twå substanser mot
hwarandra, båda oändliga, men den onda ringare än den
goda. Af denna fördärfliga förutsättning härledde sig
mina öfriga hädiska meningar. När min själ wille
återwända till kyrkans tro, stöttes den tillbaka, därför att
kyrkans tro icke war hwad jag tänkte. Det syntes mig
frommare att tänka mig dig, min Gud, oändlig utom åt
ett håll, där den onda substansen stod emot dig, än att
se dig i mänsklig gestalt. Och jag fann det bättre att
tro, att du icke skapat något ondt, hwilket jag endast
kunde föreställa mig som en kroppslig substans — äfwen
anden förmådde jag ej tänka mig annorlunda än såsom
en fin, men i rummet utbredd kroppslighet — än att till
dig hänföra det ondas wäsen, sådant jag tänkte mig det.
Äfwen wår Frälsare, din enfödde son, trodde jag wara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
