Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Ambrosius. Wänkretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom dit. Korteligen, han såg, skrek, rycktes med och
gick därifrån med en rasande lust efter mer, som drog
honom dit tillbaka icke blott i det sällskap, som släpat
honom med sig, utan äfwen före dem och med andra
i släptåg. Därifrån frälste du honom med stark och
barmhärtig hand, lärande honom att sätta sin lit till
dig, icke till sig själf. Men det war långt senare.
9. Denna tilldragelse lade du i hans minne till
hans blifwande läkedom. Likaså en annan händelse från
den tid, han studerade hos mig i Kartago. Han gick en
dag wid middagstiden på torget och funderade på en
talöfning, som han efter studenternas sed skulle hålla, då du lät
honom gripas som en tjuf af torgwakten — säkerligen
därför, wår Gud, att han, som war bestämd för något
så stort, redan skulle börja inse, att man wid en ransakning
icke bör så lätt i obetänksam godtrogenhet döma en
annan. Han gick ensam framför tribunen med tafla
och ritstift, när en skolyngling, en werklig tjuf,
oförmärkt smög sig in och började bearbeta blygallret
ofwanför bankgatan med en yxa, som han hållit gömd.
Bankirerna inunder hörde bullret och skickade några
karlar att gripa gärningsmannen. När han hörde rösterna,
lämnade han yxan och skyndade bort för att icke
ertappas med den. Alypius, som icke hade sett honom gå
in, märkte när han gick och såg honom skynda bort. Af
nyfikenhet gick han in, tog upp yxan och stod undrande
och betraktade den — när männen funno honom ensam
med werktyget, som åstadkommit bullret. De grepo honom,
förde honom med sig och berömde sig inför folk, som
bodde wid forum och skyndat till, att ha gripit tjufwen
på bar gärning. Därifrån fördes han till domstolen.
Men nu hade han lärt nog. Du, Herre, hjälpte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
