- Project Runeberg -  Augustini bekännelser /
111

(1905) [MARC] Author: Aurelius Augustinus Translator: Nathan Söderblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Ambrosius. Wänkretsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

finanswäsen. På den tiden fanns det en mycket mäktig
senator, som många woro bundna wid genom hans
wälgärningar eller af fruktan rättade sig efter. Han wille
med wanlig maktfullkomlighet få tillåtelse till något som
lagen förbjöd. Men Alypius motsatte sig detta. Man
utlofwade belöning, han log däråt. Man kom med hotelser,
han trampade dem under fötterna. Alla undrade öfwer
hans sällsynta mod att icke önska wänskap eller frukta
owänskap från en man, som förmådde så mycket och war
så känd för sina otaliga utwägar att gagna eller skada.
Själfwa domaren, hwilkens bisittare han war, wågade
icke öppet säga nej, änskönt han önskade det, utan skyllde
på, att Alypius hindrade honom. Alypius hade werkligen
lämnat sitt ämbete, om domaren gifwit efter.

Hans litterära intresse war nära att locka honom
att på domstolens bekostnad låta göra afskrifter för sin
räkning. Men han tog samwetet till råds och föredrog
redligheten, som sade nej, framför maktställningen, som
sade ja. Detta är en ringa ting. Men “’den som är
trogen i det minsta, är ock trogen i mycket“. Och det
är intet tomt ord, som talas af din sannings mun:
“Hafwen I icke warit trogna i den orättfärdiga Mammon,
hwem skall då betro eder det sannskyldiga goda? Och
hafwen I icke warit trogna i en annans, hwem skall då
gifwa eder det som är edert?“ Sådan war han, min
wän. Tillsammans undrade wi och rådgjorde, hur wi
borde inrätta wårt lif.

Äfwen Nebridius hade lämnat sin hemtrakt nära
Kartago och själfwa Kartago, där han flitigt wistats;
han hade lämnat sitt fäderneärfda präktiga landtgods,
sitt hem och sin mor och kommit till Milano endast för
att jämte mig lefwa för sin brinnande åtrå efter sanning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 6 21:19:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free