Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Nyplatonismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
wi kalla jorden, och som till sin motswarighet äger sin
töckniga och stormiga himmel. Men ware det långt från
mig att önska detta bort, ty äfwen om jag endast såge
detta, skulle jag nog önska något bättre, men borde dock
redan för dessa lägre ting prisa dig; ty din ära “förkunna
alla jordens och hafsdjupets djur, eld och hagel, snö och
is, stormwinden, som uträttar din befallning, berg och
alla höjder, fruktträd och alla cedrar, wilda djur och all
boskap, kräldjur och bewingade fåglar, jordens konungar
och alla folk, furstar och alla domare på jorden,
ynglingar och jungfrur, gamla med de unga lofwa ditt
namn.“ Äfwen “från himmelen lofwa de dig, wår Gud.
Alla dina änglar i höjden, alla dina krafter, sol och måne,
alla stjärnor och ljuset, himlarnes himlar och wattnen
ofwan himlarna lofwa ditt namn.“ Icke åstundade jag
längre något förmer, när jag tänkte på det hela. Det
högre är bättre än det lägre, men, för ett sundare omdöme,
syntes mig allt tillsammans förmer än det högre ensamt.
14. Sundt är icke deras omdöme, som tadla något
i din skapelse, liksom icke heller mitt omdöme war det,
när jag tadlade mycket, af det du gjort. När min ande
icke wågade tadla dig själf, min Gud, undwek han att
tillskrifwa dig, sådant som han tadlade.
Så hade jag kommit att antaga twå substanser.
Men det borttog min ro och ledde mig till wilset tal.
Därefter hade jag gjort mig en gud i alltets ändlösa
rum och trott, att det war du, och satt honom i mitt
hjärta och åter förwandlat det till ett afgudatempel, som
måste wäcka din afsky. Men du lade mitt, den okunniges,
hufwud intill dig och tillslöt mina ögon, så att de ej
skulle se fåfänglighetens bilder. Då kom jag så småningom
till stillhet, och min yrsel försjönk i djup dwala. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
