Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Nyplatonismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag kunde sluta mig till, men wäl på min förmåga att
sluta mig till honom. Ty ““den förgängliga kroppen
tynger själen, och den jordiska boningen beswärar sinnet
som mycket tänker“. Och jag war fullt öfwertygad om,
att “dina osynliga egenskaper, både din ewiga makt och
din gudom, skådas ända från wärldens skapelse, när de
förstås af gärningarna“. När jag sporde, hur jag kunde
äga uppfattning för de himmelska och jordiska kropparnes
skönhet, och hwad som kom mig att fälla omdöme om de
föränderliga tingen och säga: “detta bör wara så, detta
så“, när jag sporde därefter, fann jag, att öfwer mina
wäxlande tankar måste finnas såsom en fast norm
sanningens ewiga, sanna oföränderlighet.
Så fortskred jag från kropparne till själen, som
förnimmer genom kroppen, och widare till dess inre
förmåga, som genom sinnena får kännedom om det yttre,
och hwilken äfwen djuren äga. Därifrån till förståndet,
till hwars omdöme det hänskjutes, som hämtas från
sinnena. När det märkte, att det i mig är föränderligt,
höjde det sig till det egentliga förnuftet, lämnade tankens
wanliga banor och drog sig bort från mängden af
motsägande fantasibilder, för att finna det ljus, som kom
förståndet att utan twekan föredraga det oföränderliga
framför det föränderliga och som gaf kunskap om det
oföränderliga — ty utan kunskap därom hade förståndet
ej kunnat sätta det framför det föränderliga. Det kom
werkligen fram, i ett ögonblicks bäfwande åskådning. Nu
såg jag af skapelsens werk dina osynliga egenskaper, men
jag förmådde icke fästa uppmärksamheten därwid, utan
återföll genom min swaghet i de gamla tankarne och behöll
hos mig endast ett längtansfullt minne och åstundan, då
jag känt doften af den näring, jag ännu icke kunde förtära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
