- Project Runeberg -  Augustini bekännelser /
151

(1905) [MARC] Author: Aurelius Augustinus Translator: Nathan Söderblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Afgörelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

swåraste boja, köttets begärelse, och från träldomen under
de wärldsliga sysslorna.

Mitt lif förflöt som wanligt, men under en stigande
ängslan. Hwar dag suckade jag till dig, flitigt gick jag
i kyrkan, så ofta jag war fri från de sysslor, under
hwilkas tyngd jag stönade. Jag war mycket tillsammans med
Alypius, som saknade juridisk sysselsättning, sedan han för
tredje gången hade warit bisittare i rätten. Han gick
och wäntade på att få sälja juridiska råd, liksom jag
sålde talekonst, för så widt den kan genom underwisning
meddelas. Nebridius hade på wår wänskapliga
uppmaning gifwit sig till underlärare åt wår gemensamme
nära wän Verecundus, borgare och lärare i Milano,
som med wänskapens rätt ifrigt begärde wårt trogna,
för honom så behöfliga understöd. Det war sålunda icke
egennytta, som hade dragit Nebridius dit — han hade
kunnat få mer gifwande lärda sysselsättningar, om han
hade welat — utan när det gällde en god gärning, wille
han, den käre, godhjärtade wännen, icke säga nej till wår
begäran. Han skötte sig för öfrigt mycket klokt, undwek
bekantskap med mera betydande personer i wärldslig
mening, och aktade sig för allt som kunde inkräkta på hans
ro och ledighet till att forska och läsa och höra om
filosofiska spörsmål.

En dag — jag minns icke, hwarför Nebridius war
borta — fingo jag och Alypius besök af en Ponticianus,
afrikan liksom wi och med en hög plats wid hofwet.
Hans ärende minns jag ej. Medan wi sutto ned för
att samtala, fick han händelsewis se en bok på spelbordet
framför oss. Han tog den, öppnade den och fann till
sin förwåning, att det war apostelen Paulus. Han hade
tänkt, att det war någon bok, som hörde till min ställning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 6 21:19:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free