- Project Runeberg -  Augustini bekännelser /
158

(1905) [MARC] Author: Aurelius Augustinus Translator: Nathan Söderblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Afgörelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

handen kropp. Anden befaller anden att wilja — och
fastän det gäller honom själf, sker det ej.

Hwaraf kommer sig denna orimlighet? Anden
befaller att wilja — och han skulle ju icke befalla, om han
icke wille, — men han gör icke, hwad han själf befaller.
— Jo, han will icke helt, därför befaller han icke helt.
Så långt som han will, så långt befaller han, men för så
widt det fattas något i wiljan, utföres icke befallningen,
ty wiljan befaller, att wiljan skall wara till, hon själf
gör det och ingen annan. Sålunda befaller hon icke
hel och hållen, därför sker ej hwad hon befaller. Ty
wore wiljan hel och odelad, skulle hon icke heller befalla,
ty då wore det redan för handen. Att halft wilja, halft
icke wilja är sålunda icke en orimlighet, utan en sjukdom
i anden. Han kan icke resa sig helt, när han lyftes af
sanningen, ty han tynges af wanan. Det finnes på
detta sätt twå wiljor. Ingendera af dem är hel, utan
den ena äger, hwad den andra saknar.

10. Förgås skola de, som föra fåfängt tal och
förföra själen. Sammaledes bort från ditt ansikte i
fördärfwet med dem, som när de märka twenne wiljor hos
människan, antaga twå naturer och twå själar, en god
och en ond. Ty de själfwa äro onda, när de tänka sådant
ondt, och blifwa goda, om de tänka det sanna och gifwa
sanningen rätt, såsom din apostel säger: “I woren
fordom mörker, men nu ären I ljus i Herren“. Ty de
wilja wara ljus, icke i Herren, utan i sig själfwa, i det
de förmena, att själen är af sammå natur som Gud.
Men deras mörker blir blott tätare, enär de gå längre
bort från dig i förskräcklig förhäfwelse, från dig, det
sanna ljuset, “som upplyser alla människor som komma
i wärlden“. Sen till, hwad I sägen, och blygens och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 6 21:19:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free