Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Fri. Monnica. Hänryckning. Moderns död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nionde Boken.
Fri. Monnica. Hänryckning. Moderus död.
Augustini trettiotredje år. Cassiciacum, Milano, Ostia.
1. “Ack Herre, jag är ju din, jag är din tjänare,
din tjänarinnas son; du har lossat mina band; dig will
jag offra lofwets offer.“ Mitt hjärta och min tunga
prise dig, och “alla ben i min kropp skola säga: Herre,
hwem är dig lik“. Så skola de säga. Må du swara
mig och “säga till min själ: jag är din frälsning“.
Hwem är jag och hurudan är jag? Finns det något
ondt, som jag icke begått eller sagt eller welat? Men du,
Herre, är god och barmhärtig, och när du såg, hur djupt
döden inträngt i mig, öste du med din högra hand upp
fördärfwets djupa watten från mitt hjärtas botten. Det
betydde att icke wilja, hwad jag wille, och att wilja, hdå
du wille.
Men hwar fanns efter så många år min fria wilja?
Från hwilket förborgadt djup eller från hwilken hemlig
höjd kallades den i ett ögonblick fram för att böja
min nacke under ditt ljufliga ok och mina axlar under
din lätta börda, o, Kristus Jesus, min hjälpare och
återlösare? Hur ljuft blef det icke i ett nu för mig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
