Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Fri. Monnica. Hänryckning. Moderns död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Liksom smickrande wänner fördärfwa, så tjäna
owänners bannor ofta till rättelse. Men du wedergäller dem,
icke hwad du genom dem uträttar, utan hwad de själfwa
wilja. Tjänstflickan wille i wredesmod reta husets dotter,
wisst icke bota henne, och sade det därför enskildt till henne,
antingen därför att det föll sig så, eller af fruktan för att
själf råka illa ut, för att hon ej förr talat om saken.
Men du, Herre, himmelens och jordens styresman, som
leder flodens djupa watten, tidernas efter en förborgad
lag sjudande flod, efter dina ändamål, du botade den ena
med den andras raseri, för att ingen som märker detta,
må tillskrifwa sin makt, om genom hans ord en annan
rättas, som han werkligen will rätta.
9. Efter en noggrann och klok uppfostran,
hwarunder du snarare werkade lydnad hos henne för
föräldrarna, än de för dig, blef hon giftaswuxen och gafs
åt en man. Honom tjänade hon som sin herre och gjorde
sig all möda att winna honom för dig, talande om dig
genom sitt lif, som war skönt, aktningsfullt, älskligt och
beundranswärdt i hans ögon. Så tålde hon till och
med hans otrohet och wisade honom aldrig agg därför.
Ty hon wäntade på ditt förbarmande öfwer honom, att
han genom tro på dig skulle bli renare i sitt lif. Mannen
war föröfrigt af en wälwillig karaktär, men lätt
uppbrusande. Men hon förstod att icke göra eller säga emot
honom, när han war uppretad. När hon såg, att han
lugnat sig och att ögonblicket war inne, gaf hon skäl för
sitt handlingssätt, ifall han förgått sig utan eftertanke.
När många hustrur med mildare män buro märken af slag,
till och med i ansiktet, och sins emellan klagade på sina
män, så förmanade hon dem allwarligt fastän liksom på
skämt. De borde, från den stund de hört äktenskaps-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
