Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 10. Ur den tionde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ur den tionde Boken.
1. Må jag känna dig, Herre, du som känner mig,
mä jag känna dig, såsom jag ock blifwit känd! Du min
själs kraft, kom in i henne och tillred henne åt dig, så
att du må äga och besitta henne utan fläck eller skrynka!
Det är mitt hopp. Därför talar jag. I detta hopp
gläder jag mig, när min glädje är sund.
3. Människorna äro ifriga att höra om andras
lif, men tröga att rätta sitt eget. Hwarför wilja de
höra af mig, hwad jag är, då de icke wilja höra af dig,
hwad de själfwa äro? — — — — — — — — —
Mina förgängna synder har du tillgifwit och
öfwerskylt, för att göra mig salig i dig, när du förwandlade
min själ genom tron och dopets sakrament. Men när
man nu läser och hör om mina synder, blir hjärtat
uppwäckt ur förtwiflans sömn. Det hindras att säga: “jag
kan icke“. Det waknar i ditt förbarmandes kärlek och i
din nåds ljuflighet, som kan stärka hwarje kraftlös, som
genom nåden blir medweten om sin kraftlöshet.
6. Jag älskar dig, Herre. Jag wet det och kan
ej twifla därpå. Du har genomborrat mitt hjärta med
ditt ord, och jag har fattat kärlek till dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Sep 6 21:19:47 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bekann/0231.html
