Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- A. Konkordieboken
- II. Augsburgska bekännelsen
- Del I. De förnämsta trosartiklarna
- Adertonde artikeln. Om den fria viljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ADERTONDE ARTIKELN.
Om den fria viljan.
Om den fria viljan läres, att den mänskliga viljan har
någon frihet att öfva en borgerlig rättfärdighet och träffa val
med afseende på de ting, som hon med sitt förstånd kan fatta.
Däremot har hon icke förmåga att utan den helige Ande öfva
den rättfärdighet, som inför Gud gäller, eller den andliga
rättfärdigheten, emedan en naturlig människa icke fattar det, som
tillhör Guds Ande; utan denna (rättfärdighet) uppstår i hjärtat, då
den helige Ande genom ordet mottages. Detta lärer ock
Augustinus med uttryckliga ord i den tredje boken Hypognosticon
(Anmärkningar): »Vi bekänna, att hos alla människor finnes
en fri vilja, som väl äger en förståndets omdömesförmåga, men
därigenom dock icke utan Gud är i stånd till att i de ting, som
hafva afseende på Gud, vare sig begynna eller fullbörda något,
utan (detta är möjligt) endast i det närvarande (timliga)
lifvets såväl goda som äfven onda förehafvanden. Goda kallar
jag sådana, som härleda sig ur det goda, som (den mänskliga)
naturen förmår, såsom att vilja arbeta på åkern, vilja äta och
dricka, vilja hafva vänner, vilja hafva kläder, vilja bygga hus,
vilja taga sig en hustru, uppföda boskap, lära någon
färdighet i olika nyttiga saker, eller hvad helst som kan vara godt
med afseende på det närvarande lifvet, hvilket alltsammans
dock icke kan hafva bestånd utan Guds styrelse, ty i sanning
af honom och genom honom är allt detta till och har sin
begynnelse. Onda däremot kallar jag sådana som att vilja dyrka
afgudar, vilja begå mord o. s. v.»
Pelagianerna17 och andra förkastas, som lära, att vi utan
den helige Ande genom blott naturliga krafter kunna älska Gud
öfver allting och jämväl hålla Guds bud såvidt det rör
handlingarnas väsende (deras innersta syfte och bevekelsegrund).
Ty ehuru (den mänskliga) naturen i någon mån kan utföra de
yttre handlingarna — kan t. ex. hålla handen borta från stöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:39:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bekann12/0048.html
