Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - II. Augsburgska bekännelsen - Del II. Artiklar, i hvilka uppräknas de missbruk, som hafva afskaffats - VI. (Tjugusjunde artikeln.) Om klosterlöften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i^ISBBRUK, SOM HAFVA AFSKAFFATS.
55
Gällde det om löftenas förpliktelse, att den icke på grund
af några orsaker kunde upphäfvas, så skulle de romerska
påf-varna icke här hafva gjort några eftergifter. Ty ingen
människa är berättigad att upphäfva en förpliktelse, som rent af
beror på Guds lag. Men de romerska påfvarna hafva klokt
ansett, att med afseende på denna förpliktelse mildhet bör
användas. Därför läser man, att de ofta gjort eftergifter med
afseende på löftena. Bekant är berättelsen om konungen af
Aragonien, som vardt hämtad ur klostret, och sådana exempel
finnas äfven från vår tid.
Vidare, hvarför tala våra motståndare så högljudt om
löftets förpliktelse och verkan, medan de däremot intet säga
om löftets art, nämligen att det skall gälla en möjlig sak, att
det bör vara frivilligt, framgånget af egen drift och efter
öfverläggning? Men man vet ju väl, huruvida en beständig
kyskhet står i en människas makt. Och huru mången har väl
frivilligt och efter öfverläggning aflagt klosterlöfte? Innan
de rätt kunna bedöma, hvad de göra, öfvertalas, ja stundom
till och med tvingas, flickor och ynglingar att aflägga
klosterlöfte. Därför är det icke rimligt att så strängt tala om
förpliktelsen, då ju alla medgifva, att det strider mot löftets
natur, ifall detta icke aflägges frivilligt och efter öfverläggning.
De flesta gamla kyrkostadgar förklara ogiltiga de
klosterlöften, som före femtonde året hafva aflagts, emedan före
denna ålder ett sådant omdöme icke anses finnas, att man kan
besluta något för liela sitt lif. En gammal kyrkostadga, som gör
större medgifvande åt människornas svaghet, tillägger
ytterligare några år, i det att den förbjuder att före adertonde året
aflägga löfte. Hvilkendera skola vi följa? Större- delen af
dem, som lämna klostren, är dock ursäktad, emedan de allra
flesta före denna ålder hafva aflagt löftena.
Slutligen, om också någon kunde tadlas för brytande af
klosterlöftet, så synes dock icke däraf genast följa, att sådana
personers äktenskap böra upplösas. Ty Augustinus säger —
i 27 :e frågan l:a kapitlet »Nuptiarum» —, att de icke böra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
