Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Tredje artikeln. Om kärleken och uppfyllandet af lagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
AUGSBURGSKA BEKÄNNELSENS APOLOGI.
på skam (1 Petr. 2: 4—6). Yår kärlek befriar oss icke från
att komma på skam, när Gud dömer och anklagar oss, men
tron på Kristus befriar oss från denna ångest, emedan vi veta,
att vi för Kristi skull få förlåtelse.
För öfrigt är ifrågavarande ord om kärleken hämtadt från
Ordspråksboken, där motsatsen tydligt visar, huru det bör
förstås: Ilat uppväcker trätor, men kärlek*skyler allt livad som
brutits (Ordspr. 10: 12). Petrus lär sålunda alldeles
detsamma som Paulus i det ofvannämnda stället ur Kolosserbrefvet,
nämligen att om oenigheter uppstå, så böra de genom vår
billighet och foglighet biläggas och stillas. Oenigheter, säger
han, växa genom hat, såsom, vi ju ofta se, att de största
sorgespel uppstå genom ganska små tvister. Så hade det yppat sig
några ganska obetydliga misshälligheter mellan Cæsar och
Pompejas, och hade härvid den ene aldrig så litet gifvit efter
för den andre, så hade det inbördes kriget aldrig uppstått.
Men då bådadera endast följde sin vrede, så fick denna i sig
så ringa orsak de största verkningar.* Så har ock många
sekter i kristenheten uppstått endast därigenom att lärare varit
förbittrade på hvarandra. Det är därför icke om de egna
synderna utan om andras han talar, då han säger, att kärleken
öfver skyler all öfverträdelse, nämligen andras öfverträdelse^ ty
om misshälligheter uppkomma ibland människor, så
öfversky-ler kärleken dem, förlåter, gifver efter och yrkar icke i allting
främst på sin rätt. Petrus vill sålunda icke säga, att kärleken
inför Gud förtjänar syndernas förlåtelse, att kärleken med
uteslutande af medlaren Kristus skulle vara en soning, eller att
den pånyttföder och rättfärdiggör, utan att den gentemot
människor icke är egensinnig, hård och obändig, att den öfverser
med en del fel hos vänner, ja att den har öfverseende äfven
med andras kanske rätt frånstötande beteende, såsom ett
allmänt kändt ordspråk säger: Du skall lära känna, men du skall
icke hata din väns seder. Det är ock icke förgäfves apostlarna
anbefalla den kärlekens utöfning, som filosoferna kalla
saktmod, ty denna dygd är nödvändig för att bevara den
allmänna endräkten, som icke kan bestå, om icke församlings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
