Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Femte artikeln. Om boten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BOTEN.
197
ståndeisen fattas på ett platoniskt sätt såsom gällande en
endast bildlig eller skenbar förändring, utan dödandet betecknar
här en verklig ångest sådan som hos dem, hvilka kämpa med
döden, och som en människa aldrig skulle kunna uthärda, om
hon icke finge nytt mod genom tron. På samma sätt kallar han
här det, som vi pläga benämna ånger, syndakroppens
afklädan-de, emedan under ångerns sorg och smärta den naturliga onda
begärelsen liksom rensas bort. Äfven lefvandegörelsen får
icke uppfattas såsom någon platonisk inbillning, utan den är
clen tröst, som verkligen uppehåller det lif, som i ångern flyr.
Vi hafva alltså äfven här de båda delarna: ånger och tro. Ty
emedan samvetet icke kan komma till frid annat än genom
tron, så följer häraf, att tron allena lefvandegör, såsom det
heter i Hab. 2: 4 och Rom. 1: 17: Ben rättfärdige skall lefva
af tro.
Paulus säger vidare i Kol. 2: 14, att Kristus har utplånat
handskriften, som genom lagen var emot oss. Äfven liär äro
tvenne delar: handskriften och utplånandet af handskriften.
Handskriften är nämligen vårt samvete såsom anklagande och
fördömande oss. Men lagen är det ord, som anklagar och
fördömer synden. Den röst, som säger: Jag har syndat emot
Herren, såsom David säger i 2 Sam. 12: 18, är därför
handskriften. Men så tala cle ogudaktiga och säkra människorna
icke på allvar, ty cle se och läsa icke den lagens dom, som är
skrifven i deras hjärtan. I verklig samvetsångest och smärta
förnimmer man däremot denna dom, och därför är
handskriften själfva den ånger, som fördömer oss. Att utplåna
handskriften det är att upphäfva denna dom, hvarigenom vi säga,
att vi skola blifva fördömda, samt i stället inrista den dom,
genom hvilken vi veta oss vara befriade från denna fördömelse.
Och denna nya dom är tron, som utplånar den förra domen
samt gifver hjärtat frid och. lif.
Men hvad behöfves det väl att anföra många vittnesbörd,
då de förekomma öfverallt i den heliga Skrift? Så t. ex. Ps.
118: 18: Hårdt tuktade mig Herren, men han gaf mig icke åt
döden. Ps. 119: 28: Min själ gråter af bedröfvelse, upprätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
