- Project Runeberg -  Svenska kyrkans bekännelseskrifter /
219

(1912) [MARC] Translator: Oscar Bensow, Johann Tobias Müller With: Martin Luther, Oscar Bensow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Sjätte artikeln. Om skriftermål och godtgörelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM SKRIFTERMÅL OCH GODTGÖRELSE.

219

skänkas annat än på grund af skärseldsstraff eller af
kyrkolagen stadgade godtgörelser, d. v. s. för vissa bestämda
gärningars skull, som vi icke äro pliktiga att göra, och icke heller att
nyckelämbetet skulle hafva bemyndigande att förvandla
straffen eller delvis efterskänka dem. Detta hade ålegat våra
motståndare att bevisa.

För öfrigt är Kristi död en tillfyllestgörelse icke blott för
skulden utan äfven för den eviga döden, såsom det heter i Hos.
13: 14: O död, jag skall varda din död. Det är sålunda något
vidunderligt att säga, att Kristi tillfyllestgörelse återlöser oss
från skulden, men våra egna straff återlösa oss från den eviga
döden. Sålunda skulle ordet: Jag skall varda din död,
förstås icke om Kristus utan om våra gärningar, och icke ens om
af Gud befallda gärningar, utan om vissa fadda af människor
uttänkta stadgars iakttagande, hvilka sägas borttaga döden
äfven om de utföras af dem som lefva i dödssynd. Man kan icke,
huru ondt det gör oss, undgå att anföra dessa våra motståndares
orimligheter, ty den som öfvertänker dem kan icke annat än
upptändas af harm öfver dessa onda andars läror, som
djäfvulen spridt inom kyrkan för att undertrycka kunskapen om lag
och evangelium, om boten och lefvandegörelsen samt Kristi
välgärningar. Ty om lagen säga de sålunda: Gud har af
nedlåtande hänsyn till vår svaghet bestämt för människan ett visst
mått gärningar, som med nödvändighet måste göras och hvilka
äro angifna i buden, på det att hon genom det öfriga, d. v. s.
genom öfverloppsgärningar, ma kunna godtgöra sina fel. Här
föregifva de sålunda, att människorna kunna hålla Guds lag,
så att de till och med kunna göra mer än lagen kräfver. Men
öfverallt ropar Skriften till oss, att vi äro långt borta från den
fullkomlighet, som lagen kräfver. De däremot föregifva, att
Guds lag nöjer sig med den utvärtes, borgerliga
rättfärdighe-ten, och de se icke, att den kräfver en sann kärlek till Gud af
hela vårt hjärta o. s. v. och att den fördömer hela den onda
begärelsen i vår natur. Därför kan ingen göra så mycket, som
lagen kräfver, hvarför det är löjligt att föregifva, att vi kunna
göra till och med mera. Ty ehuru vi kunna göra utvärtes gär-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:39:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann12/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free