Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Trettonde artikeln. Om klosterlöften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
312
AUGSBURG SKA BEKÄNNELSENS APOLOGI.
Dessa drap skall Gud otvifvelaktigt inom kort hämnas. Men
vi anklaga icke alla, ty vi äro öfvertygade om, att det på
många ställen i klostren finnas en del redbara människor, som
icke tänka alltför högt om människostadgar och bedrägliga
påfund — såsom några författare kalla dem — samt icke gilla
den grymhet, som skrymtare ibland dem öfva.
Men vi tala här om deras lära, hvilken
vederläggningsskriftens upphofsman försvara, och icke om huruvida löften
skola hållas eller icke, ty vi mena, att tillåtliga löften böra
hållas. Men hvad vi här tala om, cl et är följande spörsmål:
Förtjäna dylika sätt att tjäna Gud syndaförlåtelse och
rättfärdiggörelse? Äro de en tillfyllestgörelse för synder? Äro de
att jämnställa med dopet? Äro de en uppfyllelse af buden
och (de evangeliska) råden? Utgöra de den evangeliska
fullkomligheten? Medföra de en öfverloppsförtjänst? Kunna cle
tillägnas andra och frälsa dessa? Äro de löften tillåtliga, som
afläggas i en dylik mening? Äro de löften tillåtliga, som
under en fromhetens täckmantel afläggas endast för bukens och
lättjans skull? Kan man verkligen såsom löften anse de
förpliktelser, som motvilligt afpressas eller tagas af dem, som
på grund af sin ungdom ännu icke förstå, till hvad slags lif de
förplikta sig, eller som af föräldrar och vänner sättas i kloster
för att underhållas på allmän bekostnad, så att deras arf må
sparas? Eller äro de löften tillåtliga, som uppenbarligen gifva
anledning till synd, antingen därför att vår svaghet icke gör det
möjligt att hålla dem, eller därför att de som tillhöra dessa
klosterordnar tvingas att gilla och biträda vid missbruken med
mässan, vid ogudaktig helgondyrkan och besluten att grymt
fara fram emot redbara människor? Det är dessa frågor det
gäller, och ehuru vi i vår bekännelse hufvudsakligen hafva talat
om de löften, som äfven de påfliga kyrkoförordningarna ogilla,
så kräfva dock våra motståndare uttryckligt, att vi skola
förkasta allt hvad vi där hafva sagt.
Men det lönar mödan att höra, huru de söka slingra sig
undan våra skäl samt hvad de anföra till försvar för sin sak.
Därför vilja vi kortligen upprepa några få af våra bevis samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
