Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Trettonde artikeln. Om klosterlöften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KLOSTERLÖFTEN.
315
hvad är vissare än att människor la syndernas förlåtelse genom
tron för Kristi skull? Och denna lära våga dessa odågor kalla
ogudaktig. Vi betvifla ingalunda, att om I haden fått eder
uppmärksamhet fäst på detta ställe, I haden låtit i
vederläggningsskriften utplåna en så stor hädelse.
Men då vi redan förut utförligt hafva visat detta vara en
ogudaktig mening, att vi skulle för våra gärningars skull få
syndernas förlåtelse, vilja vi här fatta oss kortare. Hvarje
förståndig läsare kan nämligen af det förut sagda lätt draga
slutsatsen, att vi icke genom klosterlifvets gärningar förtjäna
syndernas förlåtelse. Därför bör man icke heller på något sätt
tåla den hädelse, som står att läsa hos Thomas, nämligen att
klosterlifvet skulle vara likvärdigt med dopet. Det är vanvett
att likställa en människostadga, hvilken grundar sig hvarken på
någon Guds befallning eller något Guds löfte, med en Kristi
instiftelse, som innesluter ett nådeförbund och ett det eviga
lifvets förbund.
För det andra. Lydnad, fattigdom och celibat, om detta
blott icke är orent, äro öfningar, som i sig äro hvarken goda
eller onda (adiafora). Därför kunna de heliga använda sig af
dem utan att göra något ogudaktigt, såsom Bernhard,
Francis-kus och andra heliga män hafva gjort. Och dessa hafva användt
dessa öfningar för lekamlig nyttas skull eller för att vara så
mycket mer oförhindrade till att undervisa samt till att uppfylla
andra fromma plikter, men icke i den meningen att dessa
gärningar i och för sig skulle vara några gudstjänster, som
rätt-färdiggöra eller förtjäna det eviga lifvet. De tillhöra nämligen
det slags gärningar, om hvilka Paulus i 1 Tim. 4: 8 säger: Den
lekamliga öfning en är till ringa nytta. Det är äfven troligt,
att också nu mångenstädes i klostren finnas redliga män, som
tjäna i predikoämbetet och som utan några ogudaktiga meningar
iakttaga dessa stadgar. Men att mena, att iakttagandet af dessa
stadgar skulle vara en gudstjänst, för hvilkens skull vi inför
Gud anses såsom rättfärdiga och genom hvilken vi förtjäna det
eviga lifvet, detta står i strid mot evangelium om trons
rättfärdighet, som lär oss, att rättfärdigheten och det eviga lifvet skän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
