Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - IV. Schmalkaldiska artiklarna - Del II. Artiklarna om Jesu Kristi ämbete och verk eller vår återlösning - Fjärde artikeln. Om påfvedömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM PÅFVEDÖMBT.
351
ju icke heller beständigt finnas i Rom eller på någon annan
bestämd plats, utan på den plats och i den församling, hvilken
Gud beskärt en man, hvilken vore ägnad till en dylik uppgift.
Huru mycken förvirring och oreda skulle icke häraf uppstå.
Därför kan kyrkan aldrig bättre regeras och
vidmakthållas än om vi alla lefva under Kristus såsom vårt enda hufvud,
samt alla biskopar — med lika ämbetsvärdighet om ock med
olika gåfvor — med all flit hölle samman i endräktig lära, i
tron, sakramenten, bönerna och kärleksverken m. m., såsom den
helige Hieronymus skrifver, att prästerna i Alexandria alla
gemensamt styrde församlingen, såsom ock apostlarna hafva
gjort och efter dem alla biskopar i hela kristenheten, ända till
dess påfven höjde sitt hufvud öfver dem alla.
Detta visar tydligt hän på att påfven är den verklige
antikrist, hvilken upphöjt och satt sig själf öfver och emot Kristus,
i det att han ju icke vill medgifva, att de kristna kunna varda
saliga utan genom hans makt, som dock intet fog äger och icke
är af Gud anordnad och befalld. Detta är just att, såsom den
helige Paulus säger i 2 Tess. 2: 4, sätta sig emot och upphäfva
sig öfver Gud. Sådant göra dock hvarken turkar eller
tarta-rer, huru svåra fiender till de kristna de än må vara, ty de låta
den, som vill det, tro på Kristus, och de kräfva endast skatt
och utvärtes lydnad af de kristna. Påfven åter vill icke låta
oss få hafva denna tro, utan han säger, att man måste lyda
honom, om man skall varda salig. Detta vilja vi icke göra utan
då hellre i Guds namn dö.
Och allt detta härleder sig däraf, att påfven gjort anspråk
på att enligt gudomlig lag och rätt vara den kristna kyrkans
öfverhufvud. Därför har han måst göra sig jämlik med, ja
upphöja sig öfver Kristus och så har han låtit prisa sig själf
först såsom kyrkans hufvud, sedan såsom dess herre och
slutligen såsom hela världens herre, ja rent af en jordisk gud, till
dess han ock har dristat att gifva änglarna i himmelen
befallningar. Och om man särskiljer påfvens lära från den heliga
Skrift och jämför den med Skriften, så finner man, att den
äfven i sina jämförelsevis bästa delar har sitt ursprung i kejser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
