Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - IV. Schmalkaldiska artiklarna - Del III. Artiklar, om hvilka vi må öfverlägga - Tredje artikeln. Om boten - Om de påfligas falska bot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTIKLAR, J)M HVILKA VI MÅ ÖFVERLÄGGA. 357
förlossning är hos honom, såsom det i Ps. 130: 7 heter gentemot
den tnnga fångenskapen under synden.
Men nu vilja vi med den rätta boten jämföra sofisternas
falska bot, på det att man så mycket bättre må förstå bådadera.
Om de påfligas falska bot.
Det har (för de påfliga) varit omöjligt att lära rätt om
boten, emedan de icke haft en rätt syndakännedom. De hafva
nämligen — såsom vi förut sagt — icke någon riktig
uppfattning af arfsynden, utan påstå, att människans naturliga
krafter äro oskadade och ofördärfvade, att förståndet kan
hafva en rätt insikt och viljan därefter rätt välja, samt att Gud
förvisso gifver människan sin nåd, om hon blott med sin fria
vilja gör så mycket i hennes förmåga står.
Pläraf måste nu följa, att man skulle göra bot endast för
verksynder, såsom onda tankar, till hvilka viljan gifver sitt
bifall — ty den onda böjelsen, begärelsen och lusten menade man
icke vara synd — onda ord och onda gärningar, hvilka den fria
viljan hade kunnat underlåta.
Denna bot låta de bestå af trenne delar, nämligen ånger,
bikt och godtgörelse, hvarvid de trösta oss med den försäkran,
att om en människa rätt ångrar, biktar och godtgör, så har hon
därmed förtjänat förlåtelse och betalat sin synd inför Gud.
Så hänvisade de människorna till att i boten förtrösta på sina
egna gärningar. Däraf härleder sig att man, då man från
predikstolen undervisade om det allmänna skriftermålet, kunde
säga: »Gif mig, o Gud. att få lefva så länge, till dess jag gjort
bot för min synd och bättrat mitt lif.»
Här talades intet om Kristus och intet om tron, utan man
hoppades att med sina egna gärningar öfvervinna synden och
u1 plåna den inför Gud. Denna mening gjorde oss ock till
offerpräster och munkar, för att sålunda gentemot synden sätia
oss själfva.
Med ångern förfor man så, att då ingen kunde minnas alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
