Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - IV. Schmalkaldiska artiklarna - Del III. Artiklar, om hvilka vi må öfverlägga - Nionde artikeln. Om bannlysning - Tionde artikeln. Om prästvigning och kallelse till prästämbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ARTIKLAR, J)M HVILKA VI MÅ ÖFVERLÄGGA.
369
NIONDE ARTIKELN.
Om bannlysning.
Det större bannet — såsom påfven kallar det — anse vi
vara ett uteslutande världsligt straff, hvarmed vi såsom
kyrkans tjänare icke hafva att befatta oss. Men det mindre
bannet — hvilket är en verklig och kristlig bannlysning — består
däri, att man från sakramentet liksom annan gemenskap med
församlingen utesluter uppenbara och obotfärdiga syndare, till
dess de bättra sig och upphöra med sin synd. Men prästerna
skola icke sammanblanda världsliga straff med detta andliga
straff eller med bannlysningen.
TIONDE ARTIKELN.
Om prästvigning- och kallelse till prästämbetet.
Om biskoparna ville vara rätta biskopar och vårda sig om
församlingen och (förkunnelsen af) evangelium, så kunde man
för kärlekens och endräktens skull låta dem — ehuru detta icke
är nödvändigt — inviga och i ämbetet inställa våra
predikanter, dock under förutsättning att man utelämnade den
vidskepelse och de teaterupptåg, som härleda sig af ett okristligt
väsen och prålsjuka. Men då de nu icke äro eller vilja vara rätta
biskopar, utan världsliga herrar och furstar, som hvarken
predika eller lära eller döpa eller vitdela nattvarden eller förrätta
någon annan kyrklig tjänst och därtill förfölja och fördöma
dem, som enligt sin kallelse utföra dessa ämbetsgärningar, så
får icke för deras skull kyrkan lämnas utan tjänare.
Enligt gamla föredömen i kjrrkan och af kyrkofäderna
vilja och böra vi därför själfva inviga dugliga personer till
detta ämbete och detta hafva, de icke rätt att förbjuda eller
förhindra oss, icke ens enligt sin egen lag. Ty deras egna lagar
säga, att äfven de, hvilka af kätiare blifvit invigda till präster,
24—110630. Rens nw. Svenska kyrkan* b t k änntU t skrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
