Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Första delen. De tio buden - Fjärde budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456
I):R MARTIN LUTHERS STORA KATEKES.
se, detta är bättre än all kartusianernas helighet, om de än
fasta sig till döds och på sina knän bedja utan uppehåll. Här
liar du ju en säker text och ett gudomligt vittnesbörd att Ciud
har befallt detta, men om det andra är icke ett ord befalldt.
Det är dock ett elände och en förfärlig blindhet i världen, som
gör, att ingen tror detta. Så liar djäfvulen förtrollat oss med
falsk helighet och de egna verkens skenfagra glans.
Därför skulle jag — jag säger det ännu en gång — så
gärna vilja, att man öppnade ögon och öron och besinnade detta,
så att vi icke snart åter må lockas från Guds rena ord till
djäfvulens lögnaktiga påfund. Då skulle allt stå väl till,
föräldrarna hafva mer glädje, kärlek, vänskap och endräkt i sina hein
och barnen helt vinna föräldrarnas hjärtan.
Vilja barnen däremot icke göra hvad de böra, förrän cle
få käppen på ryggen, så förtörna de båcle Gud och föräldrar,
hvarmed de ock beröfva sig själfva den samvetets skatt och
glädje, som vi talat om, samt åsamka sig idel ofärd. Därför
står det nu ock så till i världen — hvaröfver ju enhvar klagar
—■ att såväl unga som gamla äro alldeles vilda och obändiga
samt icke hafva hvarken aktning eller vördnad för dem sådan
tillkommer, och icke göra något af hvad de böra, om de icke
med hugg och slag drifvas därtill, men bakom hvars och ens
rygg äro motsträfviga och försumliga. Fördenskull straffar
Gud dem ock så, att de råka i allt slags elände och otycka.
Föräldrarna förstå själfva vanligen intet. Den ene dåren leder
den andre, och så som de hafva lefvat, lefva deras barn efter
dem.
Detta bör nu, säger jag, vara det första och förnämsta
som borde förmå oss att uppfylla detta bud, för hvilkets skull
vi, om vi icke hade någon fader och moder, borde önska, att
Gud hade gifvit oss ett stycke trä eller sten, som vi kunde
kalla fader och moder. Men huru mycket mer borde vi icke
nu, då Gud har gifvit oss lefvande föräldrar, vara glada att
få visa dem heder och lydnad, emedan vi veta, att detta så väl
behagar Gud och alla änglar, men förtryter alla djäflar.
Därtill kommer, att det är det förnämsta verk. som vi kunna göra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
