Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Första delen. De tio buden - Sjunde budet - Åttonde budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÅTTONDE BUDËT.
479
boken 19, 17: Den som förbarmar sig öfver den arme, han lånar
åt Herren och får vedergällning af honom för hvad godt han
gjort. Här har clu en rik herre, som säkert har nog för dig
och icke skall låta något tryta eller fattas för dig. Så kan du
ock med godt samvete njuta häraf hundra gånger mer än af
clet, som clu med otrohet och orätt skulle kunna tillskansa dig.
Men den som icke vill hafva välsignelse, han skall få nog af
vrede och olycka.
Åttonde budet.
Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa.
Utom vår egen kropp, vår äkta maka och vår timliga
egendom hafva vi ännu en skatt, nämligen vårt goda namn och
rykte, som vi icke heller kunna undvara, ty det går icke för
sig att lefva ibland människor betäckt med skam och föraktad
af alla. Därför vill Gud, att nästans goda namn och rykte lika
litet som hans gods och penningar må beröfvas honom, utan
hvar och en få åtnjuta heder inför hustru, barn, husfolk och
grannar. Eör clet första syftar detta buds hufvuclmening,
såsom orden lyda »clu skall icke bära falskt vittnesbörd», på
rättegångar, där en stackars oskyldig kan anklagas och genom
falska vittnen fällas, så att han straffas till lif, gods eller ära.
Det kan synas, som om detta numera anginge oss föga,
men hos judarna var detta något mycket vanligt. Det judiska
folket lefde nämligen under en väl ordnad styrelse, och elär det
ännu finnes en sådan, där förekommer också denna synd.
Orsaken härtill är, att där domare, borgmästare, furste eller annan
öfverhet finnes, där slår det sällan fel, att clet enligt världens
vana går så, att man icke gärna vill stöta sig med någon
mäktig man utan hycklar, söker smickra sig* till ynnest, penningar
eller utsikt att förtjäna något, eller vänskap, och härvid kan
en fattig man, i hvilkens sak clet dömes vrångt, få lida orätt
och straff. Och clet är tyvärr i allmänhet så i världen, att det
är endast sällan gudfruktigt män, som skipa rätt, ehuru en
domare framför allt borde vara en gudfruktig man och icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
