Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Tredje delen. Fader vår - Första bönen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÖRSTA BÖNEN.
513
hjälp, att blott ditt namn må vara heligt.» Hvad är
meningen med denna bön om att Guds namn må varda heligt? Är
det icke förut heligt? Jo, det är väl i och för sig ständigt
heligt, men i vårt bruk däraf är det icke heligt. Guds namn
är oss nämligen gifvet, då vi hafva blifvit kristna och döpta,
på det att vi skulle kollas Guds barn och hafva sakramenten,
genom hvilka vi blifva förenade med honom, så att allt hvad
Gud äger skall tjäna oss till godo.
Här är nu det stora behof, för hvilket vi väl allra mest
borde hafva omsorg, nämligen att Guds namn må äras, hållas
heligt och liögt såsom vår yppersta skatt och helgedom, och
såsom gocla barn må vi bedja om, att hans namn, som väl är
heligt i himmelen, äfven på jorden, hos oss och i hela världen,
må vara och förblifva heligt.
Huru varder det då ibland oss heligt? Det tydligaste
svar, som vi kunna gifva, är: När såväl vår lära som vår
lefnad är gudlig och kristlig. Ty emedan vi i denna bön kalla
Gud vår Fader, så äro vi skyldiga att städse förhålla oss såsom
goda barn, så att han af oss må hafva icke skam utan pris
och ära.
Nu varder emellertid Guds namn af oss med ord och
gärning — hvari innefattas allt hvad vi på jorden göra —
van-helgadt, för clet första när man predikar, lär och talar i Guds
namn livad som är falskt och förföriskt, så att hans namn får
tjäna till att utsmycka lögnen och göra den begärlig. Detta
är den största skam och vanheder, som kan tillfogas Guds
namn. Därefter ock, när man skändligt missbrukar det heliga
namnet till svordom, förbannelser, trolldom m. m. För det
andra vanhelgas Guds namn genom att vi föra ett uppenbart
dåligt och lastbart lif, så att de som kallas kristna och Guds
folk äro äktenskapsbrytare, drinkare, girigbukar, afundsamma
och baktalare. Då varder åter Guds namn för vår skull
smä-cladt och lastadt. Ty liksom det för en lekamlig fader är en
skam och vanheder att hafva ett vanartigt barn, som med ord
och gärningar handlar så emot honom, att han för barnets skull
föraktas och smädas, så länder det äfven Gud till vanheder, om
33 —110630. Bertsow. Svenska kyrkans bekännelseskrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
