Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Tredje delen. Fader vår - Sjätte bönen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄTTE BÖNEN.
525
stolthet, framträdande i fåfäng klädedräkt, äregirighet, prål och
makttystnad, hvarvid ingen vill vara den ringaste, utan hvar
och en sitta främst och synas framför alla andra.
Därtill kommer nu djäfvulen, som hetsar och blåser under på
allt sätt. Särskildt är han verksam med afseende på det, som
rör samvetet och andliga ting, för att vi icke må fråga efter
utan förakta Guds orcl och verk, så att han må kunna draga oss
bort ifrån tro, hopp och kärlek samt bringa oss till otro, falsk
förmätenhet och förhärdelse, eller ock till förtviflan,
gudsför-nekelse och hädelse samt andra otaliga styggelser. Dessa äro
nu de snaror och nät, ja de verkligen brinnande pilar, som icke
kött och blod, utan djäfvulen själf förgrymmad afskjuter, så
att de träffa oss i hjärtat.
Detta är ju, hvar och en för sig, stora, svåra faror och
an-fäktelser, som hvarje kristen måste lida. Häraf böra vi
drifvas att, emedan vi lefva i detta eländiga lif, där man från alla
sidor ansätter, jagar och hetsar oss, ständigt ropa och bedja, att
Gud icke må låta oss mattas och förtröttas samt återfalla i
synd, skam och otro, ty eljest vore det omöjligt att öfvervinna
ens den minsta anfäktelse.
Det kallas nu att icke inleda i frestelse, när Gud utan att
borttaga anfäktelse gifver oss kraft och styrka att motstå den.
Ty frestelse och lockelse kan ingen undgå, så länge vi lefva i
köttet och hafva djäfvulen omkring oss. Det kan icke gå
annorlunda än så, att vi måste lida anfäktelse och komma däri.
Men vi bedja, att vi icke måtte däraf bringas på fall och förgås.
Det är därför tvenne skilda saker att känna anfäktelse och
att samtycka eller säga ja därtill. Känna den måste vi alla,
om än icke alla på samma sätt, utan några starkare och svårare.
Sålunda frestas ungdomen särskildt af köttet; därefter de
vuxna och äldre af världen; de åter som syssla med andliga ting,
eller de starka kristna, af djäfvulen. Men att känna dylikt, då
det är emot vår vilja och vi önskade oss fria därifrån, kan icke
skada någon, ty kände vi det icke alls, kunde det icke kallas
anfäktelse. Att samtycka åter det är, när man lämnar den fria
tyglar, icke motstår den eller beder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
