Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Femte delen. Om altarets sakrament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ALTARETS SAKRAMENT.
f)41
huru som helst.» Men detta är svårt, ty vi hindras städse
däraf, att vi mer se på oss själfva än på Kristi ord och mun.
Ty vår natur vill gärna hafva det så, att vi tryggt kunde
stödja oss på oss själfva, och då vi icke kunna det, så vilja vi icke
komma, — Detta vare nu nog sagdt om det första stycket.
För det andra hafva vi utom budet äfven — såsom vi
ofvan hafva hört — ett löfte, som på det kraftigaste bör locka
och uppmuntra oss, ty här stå de vänliga, kärleksrika orden:
Detta är min lekamen, för eder utgifven; detta är mitt blod,
för eder utgjutet till syndernas förlåtelse. Dessa ord äro,
såsom jag har sagt, icke predikade för stockar och stenar, utan
för mig och dig; annars skulle Kristus väl hellre hafva tegat
och icke instiftat något sakrament. Tänk därför på och
inneslut äfven dig i detta eder, så att Kristus icke förgäfves talar
med dig.
Ty här erbjuder han oss alla den skatt, som han åt oss
medfört från himmelen, till hvilken han äfven annars på det
vänligaste inbjuder oss, då han i Matt. 11: 28 säger: Kommen
till mig, I alla, som arbeten oeh ären betungade, och jag skall
vederkvicka eder. Nu är det ju synd och skam, att, då han så
hjärtligt och trofast uppmanar och förmanar oss att mottaga
den högsta och bästa gåfva, som vi kunna erhålla, vi skola ställa
oss så liknöjda och så länge afhålla oss från sakramentet, att vi
slutligen varda alldeles kalla och förhärdade, så att vi icke mer
hafva någon lust eller kärlek därtill. Man skall dock icke anse
sakramentet såsom något skadligt, så att man springer bort
därifrån, utan såsom ett läkemedel, hvilket bringar dig idel
hälsa och tröst, hjälper dig och gifver dig lif till både själ och
kropp. Ty där själen har tillfrisknat, där har ock kroppen fått
hjälp. Huru kunna vi då förhålla oss så, som om det vore ett
gift, genom hvilket man åte sig döden?
Det är väl sant, att de, som förakta sakramentet och lefva
okristligt, mottaga det till skada och fördömelse, ty för sådana
människor kan intet vara godt eller hälsobringande, lika litet
som för en sjuk, som med berådt mod äter och dricker hvad
läkaren förbjudit honom. Men de åter, som känna sin svaghet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
