Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Första artikeln. Om arfsynden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
680
KONKORDIEFORMELN. II.
dixeruni: Christum nobis, fratribus suis, consubstantialem esse
secundum assumtam naturam, quia naturam, quæ, excepto
pec-cato, ejusdem generis, speciel et substantiæ cum nostra est,
as-sumsit, et contrariam sententiam manifeste hæreseos
damna-runt, d. v. s. därför hafva alla gamla rättroende lärare ansett,
att Kristus med afseende på den mänsklighet, som han antagit,
är af samma väsen som vi, hans bröder, ty han har påtagit sig
den mänskliga naturen, hvilken är med undantag af synden helt
och hållet lik vår mänskliga natur i dess väsen och alla dess
väsentliga egenskaper, och de hafva såsom uppenbart kätteri
fördömt häremot stridande läror.
Skulle det nu icke vara någon åtskillnad emellan den
för-därfvade människans natur eller väsen och arfsynden, så skulle
häraf följa, antingen att Kristus icke har antagit vår natur,
emedan han icke antagit synden, eller ock att han äfven skulle
hafva antagit synden, då han antog vår natur, hvilket bådadera
strider emot Skriften. Då nu Guds Son har antagit vår
mänskliga natur men icke arfsynden, så är det häraf tydligt, att den
mänskliga naturen, äfven efter fallet, icke är ett och detsamma
som arfsynden, utan bör därifrån åtskiljas.
För det tredje betygar Skriften i artikeln om helgelsen,
att Gud aftvager synden ifrån människan, renar och helgar
henne samt att Kristus frälsar sitt folk ifrån deras synder (1
Joh. 1: 7; Matt. 1: 2l). Sålunda kan ju synden icke vara
människan själf, ty Gud tager människan till nåd för Kristi skull,
men mot synden förblifver lian i evighet fientlig. Det är
därför gudlöst och afskyvärdt att höra, att arfsynden döpes i den
heliga trefaldighetens namn, helgas och saliggöres samt annat
dylikt tal som läses i de nya manikeernas skrifter, men
hvarmed vi icke vilja gifva enfaldigt folk anstöt.
För det fjärde betygar Skriften i artikeln om
uppståndelsen, att just detta vårt kötts substans skall uppstå, men utan
synd, och att vi i det eviga lifvet skola äga och behålla just
denna vår själ, men utan synd.
Vore det nu alldeles ingen åtskillnad emellan vår
fördärfva-de kropp och själ och arfsynden, så skulle i strid mot denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
