Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Första artikeln. Om arfsynden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
48 KONKORDIEFORMELN. II.
synden är, så är detta ett annat spörsmål, som ingen filosof,
ingen papist, ingen sofist, ja intet mänskligt förstånd, huru
skarpt detsamma än må vara, kan riktigt besvara, utan måste
härvid svaret och förklaringen hämtas endast och allenast ur
den heliga Skrift, som betygar, att arfsynden är en outsäglig
skada och ett sådant fördärf i den mänskliga naturen, att i
densamma samt alla dess invärtes och utvärtes krafter intet
rent och godt lämnats kvar, utan alltsammans är fördärfvadt, så
att människan genom arfsynden i verkligheten är inför Gud
andligen död med afseende på alla sina krafter till det goda.
Arfsynden förringas sålunda icke genom uttrycket
accidens, när detta i enlighet med Guds ord förklaras — såsom
Dr. Luther har gjort i sin latinska förklaring till Första
Moseboks tredje kapitel, där han synnerligen allvarligt har
skrifvit gentemot arf syndens förringande — utan det tjänar blott
till att angifva åtskillnaden emellan Guds verk, d. v. s. vår
natur oafsedt dess fördärf, och djäfvulens verk, d. v. s.
synden, som bor i Guds verk och utgör dettas djupa och
obeskrifliga fördärf.
På sådant sätt har Dr. Luther själf i denna fråga begagnat
ordet accidens liksom äfven ordet qualitas (egenskap), hvilka
uttryck han icke har förkastat, och han har därvid med djupt
allvar och stor ifver grundligt förklarat och ofta inskärpt,
hvilken fruktansvärd kvalitet och accidens det är, hvarigenom den
mänskliga naturen icke endast orenats och besmittats utan så
djupt fördärfvats, att intet rent och ofördärfvadt däri lämnats
kvar. Sålunda lyda hans ord öfver den 90:e psalmen: Sive
igitur peccatum originis qualitatem sive morbnm
vocaveri-mus^profecto extremum malum est non solum pati æternam iram et
mortem, sed ne agnoscere quidem quæ pateris, d. v. s. vare sig
vi kalla arfsynden en kvalitet eller en sjukdom, så är den
förvisso den allra värsta skadan, så att vi icke endast lida Guds
vrede och den eviga döden, utan icke ens förstå hvad vi lida. I
förklaringen till 1 Mos. 3 säger han likaledes: Qui isto veneno
peccati originis a planta pedis usque ad verticem infecti sumus,
siquidem in natura adhuc integra accidere, d. v. s. vi äro genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
