Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Åttonde artikeln. Om Kristi person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
728
KONKORDIEFORMELN. II.
nom Guds nåd lielt och hållet biläggas, vilja vi här framställa
vår enhälliga lära, tro och bekännelse.
Vi tro, lära och bekänna, att ehuru Guds Son är en
särskild, för sig åtskild, helt och hållet gudomlig person och
sålunda af evighet varit med Fadern och den helige Ande en
sann, väsentlig och fullkomlig Gud, liar lian likväl i tidens
fullbordan i sin persons enhet upptagit äfven mänsklig natur,
men dock icke så, som om det nu funnes tvenne personer eller
tvenne Kristus, utan så att Kristus Jesus numera i en person
är på en gång sann, evig Gud, från evighet född af Fadern,
samt sann människa, född af den högt lofvade jungfrun Maria,
såsom clet står skrifvet i Kom. 9:5: frän hvilka Kristus är efter
köttet, hvilken är Gud öfver allting, välsignad evinnerligen.
Vi tro, lära och bekänna, att i denna ena odelbara Kristi
person numera finnas tvenne olika naturer, nämligen den
gudomliga, som är till från evighet, och den mänskliga, som i
tiden vardt upptagen i Guds Sons persons enhet, och dessa tvenne
naturer i. Kristi person kunna aldrig från hvarandra söndras
eller mecl hvarandra sammanblandas, eller den ena förvandlas
till den andra, utan hvar och en behåller i all evighet sin natur
och sitt väsen i Kristi person.
Vi tro, lära och bekänna äfven, att liksom livar och en af
de båda nämnda naturerna utan sammanblandning och
outrotligt bibehåller sin natur och -sitt väsen, så bibehålla cle äfven
hvar och en sina naturliga, väsentliga egenskaper och bortlägga
dem icke i all evighet, samt att den ena naturens väsentliga
egenskaper aldrig någonsin kunna blifva den andra naturens
väsentliga egenskaper.
Sålunda tro, lära och bekänna vi, att clet att vara
allsmäktig, evig, oändlig, allestädes närvarande enligt naturen, d. v. s.
att enligt naturens egenskap och dess naturliga väsen i och för
sig vara allestäclesnärvarande, och allvetande äro den gudomliga
naturens väsentliga egenskaper, hvilka aldrig i evighet kunna
blifva den mänskliga naturens väsentliga egenskaper.
Men att däremot vara en lekamlig skapelse eller kreatur,
vara kött och blod, ändlig och begränsad, att lida och dö, upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
