Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Åttonde artikeln. Om Kristi person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
738
KONKORDIEFORMELN. II.
För det andra, hvad Kristi ämbetsgärning beträffar, sä
handlar och verkar personen icke i, ined och genom eller
enligt blott cl en ena naturen, utan i, enligt, mecl och genom båda
naturerna, eller — såsom kyrkomötet i Chalcedon säger — den
ena naturen verkar i gemenskap med den andra, hvad som är
egendomligt för hvardera naturen, så att Kristus sålunda är vår
medlare, återlösare, konung, öfverstepräst, hufvud, herde
o, s. v. icke blott till sin ena natur, vare sig den gudomliga
eller den mänskliga, utan till båda sina naturer, såsom i denna
lära annorstädes uttryckligt har framställts.
Men för det tredje är det en helt annan sak, när man
frågar, talar eller öfverlägga därom, huruvida de tvenne
naturerna i den personliga föreningen i Kristus icke hafva något
annat eller någ*ot mer än blott sina naturliga, väsentliga
egenskaper, ty att de hafva och behålla dessa är redan framhållet.
Hvad nu den gudomliga naturen i Kristus beträffar, så
— emedan hos Gucl ingen förvandling finnes (Jak. 1: 17) —
har genom människovardandet ingenting tillkommit till eller
afdragits från den gudomliga naturen till dess väsen och
egenskaper, och den har därigenom i och för sig hvarken
förminskats eller förökats.
Men hvad beträffar den antagna mänskliga naturen i
Kristi person, hafva väl några velat påstå, att äfven denna i
den personliga föreningen mecl gudomen icke har något annat
eller mera än blott och bart sina naturliga, väsentliga
egenskaper, mecl afseende på hvilka Kristus är sina bröder i
allting lik, samt att man därför icke bör eller kan tillskrifva den
mänskliga naturen i Kristus något, som öfverstiger eller
strider emot dess naturliga egenskaper, äfven om Skriftens
vittnesbörd gifva stöd för att göra det. Men att en dylik
mening är falsk och oriktig, det framgår af Guds orcl så tydligt,
att till och med deras (sakramentariernas) egna
meningsfränder numer börja ogilla och förkasta denna villfarelse. Ty den
heliga Skrift och de gamla i Skriften förfarna kyrkofäderna
betyga kraftigt, att den mänskliga naturen i Kristus, därför
och därigenom att den är personligt förenad mecl den gudom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
