Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Elfte artikeln. Om Guds eviga förutseende och nådaval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM GUDS EVIGA FÖRUTSEENDE OCII NÅDAVAL. 771
vi hafva fått, att ständigt fortfara med ordet (dess
förkunnande och hörande) samt lämna ticl och stund åt Gud. Apg. 1: 7.
Samma är förhållandet, då vi se, att Gud låter sitt ord
komma till en plats men icke till en annan, tager det bort från
en ort, men låter det förblifva på en annan. Likaså att den
ene blifver förhärdad, förblindad och lämnad åt ett förvändt
sinne, men den andre, hvilkens skuld är lika stor, blifver
omvänd o. s. v. Med afseende på dessa och liknande frågor
utstakar Paulus för oss en bestämd gräns, huru långt vi få gå,
nämligen att vi hos de ena af dessa böra lära oss inse Guds
dom, ty det är välförtjänta syndastraff, om Gud straffar ett
land och ett folk för att hafva föraktat hans ord, så att detta
straff sträcker sig äfven till de efterkommande, så som man
kan se det vara fallet hos judarna. Genom exemplet af sådana
länder och personer visar Gud de sina sitt stränga allvar samt
hvad vi alla väl förtjänat och vore värda, emedan vi förhålla
oss så illa gentemot Guds ord och ofta så djupt bedröfva den
helige Ande, och han gör detta, på det att vi skola lefva i
gudsfruktan samt inse och prisa Guds oförtjänta godhet emot
oss och hos oss, till hvilka han låter sitt ord komma, och hvilka
han icke förhärdar och förkastar.
Ty emedan vår natur är genom synden fördärfvad samt
värd Guds vrede och fördömelse, så är oss Gud icke skyldig
hvarken sitt ord, sin Ande eller sin nåd, och då han af nåd
gifver oss dem, stöta vi dem ofta ifrån oss och göra oss så
ovärdiga det eviga lifvet (Apg. 13: 46). Och denna sin
rättfärdiga, välförtjänta dom låter han oss se öfvergå några länder,
folk och enskilda människor, på clet att vi, då vi jämföra oss
med och finna oss lika dem, må så mycket bättre inse och prisa
Guds helt och hållet oförtjänta nåd emot barmhärtighetens
kärl.
Ty ingen orätt vederfares dem, hvilka straffas och erhålla
sina synders lön, men däremot visar Gud sin rena nåd och
oförtjänta barmhärtighet på de andra, åt hvilka han gifver och
hos hvilka han bevarar sitt orcl, hvarigenom de upplysas,
omvändas och bevaras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
