Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Företal till den kristliga Konkordieboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Företal.
11
hindra evangeliets framgång. Det
är ock för alla bekant, huru
mot-ståndarne till den gudomliga
sanningen häraf tagit anledning till
att bringa oss, våra skolor och
kyrkor i vanrykte men ställa sina
egna villfarelser i ett tilldragande
ljus och så vända arma, förvirrade
samveten från den rena
evangeliska läran och därmed göra dem
desto mera villiga till att förblifva
under påfvedömets tvångsok eller
till att omfatta andra mot Guds
ord stridande villfarelser.
Ehuru vi intet hellre skulle sett,
högre önskat eller innerligare velat
bedja Gud om än att våra kyrkor
och skolor måtte blifva bevarade
i Guds ords rena lara och i
kristlig och kärleksfull endräkt samt,
liksom i D:r Luthers tid, enligt
Guds ord väl ordnade och åt våra
efterkommande öfverlämnade, så
har dock för vår och den
otacksamma världens obotfärdighets
och synds skull våra kyrkor
vederfarits detsamma, som hände
redan under de heliga apostlarnes
tid de församlingar, där de utsått
Guds ord rent och klart, nämligen
att falska lärare där insmögo sina
villfarelser.
Ihågkommande vårt af Gud oss
pålagda ämbetes plikt hafva vi
därför användt all vår flit därpå,
att inom våra landområden måtte
göras ett slut på de falska och
förföriska läror, som dit insmugit
sig och där allt mera sig innästlat,
på det att våra undersåtar måtte
blifva bevarade på den en gång
erkända och bekända sanningens
väg och ej därifrån varda afvända.
Därför hafva äfven våra värdiga
fader och en del äfven af oss på
den i Frankfurt am Main 1558
hållna kurfurstedagen kommit
öfverens om att sammanträda till en
allmän församling för att hålla en
nödig och vänskaplig rådplägning
om några saker, som våra
motståndare i synnerhet hafva lagt oss,
våra kyrkor och skolor till last.
Därefter hafva våra saliga fäder
och äfven några af oss församlats
i Naumburg i Thüringen. Där
hafva vi framtagit den ofta nämnda
augsburgiska bekännelsen, som på
den stora riksdagen i Augsburg
1530 blef öfverlämnad till kejsar
Karl den 5:te, och åter
endräkt-ligen underskrifvit denna kristliga,
pa Guds ords orubbliga sannings
vittnesbörd grundade bekännelse
för att, såvidt på oss kunde bero,
varna och bevara våra
efterkommande för oren, falsk och mot
Guds ord stridande lära. Härmed
hafva vi inför hans kejserliga
majestät, vår allra nådigaste herre,
samt alla och enhvar vittnat och
ådagalagt, att vår tanke och
mening ingalunda var att antaga,
försvara eller utsprida någon annan
eller ny lära, utan i stället att,
med den kraft Gud förlänar,
ståndaktigt blifva vid den i Augsburg
1530 en gång erkända och bekända
sanningen, i den tro och det hopp
att härigenom icke blott
motståndarne till den rena evangeliska
läran måtte förmås till att afstå
från sina lögnaktiga beskyllningar
mot oss utan äfven annat,
välsin-nadt folk genom denna vår
upprepade och förnyade bekännelse
måtte blifva påminta om och drifna
till att med större allvar
efterforska det allena saliggörande,
gudomligaordets sanning, gifva denna
sitt bifall samt till sina själars
frälsning och eviga väl utan
ytterligare split och strid blifva fasta
vid densamma.
Men allt detta oaktadt hafva vi
med bekymmer måst erfara, att
denna vår förklaring och vårt
upprepande af vår förut aflagda kristna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
