Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augsburgiska Bekännelsen - 19:de artikeln. Om syndens orsak - 20:de artikeln. Om rättfärdigheten och goda gärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
Augsburgiska Bekännelsen. 3. Missbr. (24. Art.)
Nittonde artikeln.
Om syndens orsak.
Om syndens orsak varder lärdt,
att ändock Gud skapar och
vidmakthåller naturen, så är likväl
rätta orsaken till synden de ondas,
nämligen djäfvulens och de
ogud-aktigas, egen vilja, som blef
själf-mant ifrån Gud affällig, till hvilket
affall Gud hvarken gaf hjälp eller
tillskyndelse o. s. v., såsom
Kristus säger hos Johannes i det 8:de
kap.: »Dä djäfvulen talar lögnen,
talar han af sitt eget».
Tjugonde artikeln.
Om rättfärdigheten och goda gärningar.
Oss varder falskeligen tillvitadt,
att goda gärningar hos oss
blifva förbjudna. Ty våra lärares
böcker, som äro om tio Guds
budord, och andra sådana skrifter om
samma lärdom vittna och betyga,
att de om allahanda slags kall och
ämbeten, hvilka Gud behaga, och
hvad goda gärningar Gud uti hvart
och ett stånd kräfver, hafva gjort
nyttiga förmaningar. Därom hafva
fordom predikanterna föga lärt och
allenast tvingat folket till
barnsliga och onödiga gärningar, såsom
till vissa helgedagar, vissa
fastedagar, brödraskap, pilgrimsresor,
helgons dyrkan, rosenkransar,
munklefverne och annat sådant.
Detta begynna nu våra
motståndare lägga af och erkänna orätt
vara, sedan de af de våra äro
förmanade, och berömma nu icke så
högt sådana onyttiga gärningar,
som de fordom hafva gjort.
Därutöfver begynna de ock nu tala
om tron, om hvilken fordom
allsintet vardt predikadt. Ändock
återvända de ännu icke att
förmörka läran om tron, i det de låta
samvetena vara tvifvelaktiga och
bjuda, att man med goda
gärningar skall förtjäna syndernas
förlåtelse, och icke lära, att vi allenast
genom tron för Kristi skull
syndernas förlåtelse visserligen skola
undfå.
Emedan nu denna lära om tron,
hvilken bör uti Guds församling
i synnerhet lärd varda, i så lång
tid varit okänd, såsom alla måste
bekänna, att om trons
rättfärdighet är intet taladt uti deras
predikningar, utan allenast är läran
om goda gärningar i församlingen
drifven; därföre hafva våra
predikanter om tron Guds församling
således lärt och undervisat, som
nu följer:
För det första, att våra gärningar
icke kunna förlika oss med Gud
eller förtjäna syndernas förlåtelse,
Guds nåd och rättfärdigheten; utan
sådant undfå vi allena genom tron,
när vi tro oss varda till nåd tagna
för Kristi skull, som allena är satt
till medlare och nådastol, genom
hvilken Gud Fader varder blidkad.
Därföre, den som tror sig med
gärningar förtjäna Guds nåd, han
föraktar Kristi förtjänst och nåd
och söker sig med sina egna
krafter vägen till Gud utan Kristus,
ändock Kristus säger om sig själf
hos Johannes i det 14:de kap.:
»Jag är vägen, sanningen och
lifvet».
Denna lärdom om tron varder
hos apostelen Paulus allestädes
lärd och förkunnad, såsom till Efes.
uti det 2:dra kap. står: »Af nåden
ären I frälsta genom tron, och det
icke af eder, Guds gåfva är det;
icke af gärningar, på det ingen
skall berömma sig» o. s. v.
Men på det att ingen skall
listigt föregifva, att vi hafva
upptänkt någon ny uttydning på Pauli
ord, har hela denna sak vittnes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
