Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augsburgiska Bekännelsen - Tredje missbruket (24:e art.). Att de hafva förvandlat Herrens nattvard till ett mässoffer och andra förfärliga missbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33 Augsburgiska Bekännelsen. 1. o. 2. Missbr. (22. o. 23. Art.)
kommit än af de omtalade
missbruken, som voro så ögonskenliga,
att man ingalunda kunde lida dem
längre. Om mässan och Herrens
nattvard har varit stor oenighet;
till äfventyrs varder världen för
sådant långvarigt Herrens nattvards
ohelgande, vanärande och
missbruk hårdt straffad, hvilket allt
desamme i församlingen fördragit
och tillstadt, som både hafva
kunnat och bort det rätta. Ty uti
Guds bud står skrifvet, 2 Moseb.
20, »Den Guds namn missbrukar
skall icke ostraffad blifva.» Ifrån
världens begynnelse är
sannerligen ingenting så mycket vordet
vändt till vinning och fördel som
mässan.
Däxtill kom ock den mening,
som har så förökat hemliga
vråmässor, att de äro otaliga vordna,
nämligen att Kristus med sitt
lidande har tilltyllestgjort och
betalt för arfsynden och sedan
förordnat mässan, uti hvilken skulle
ske offer för dagliga synder, så väl
de grofva som de, som af svaghet
skedda äro. Häraf har sedan den
allmänna meningen flutit, att
mässan är en gärning, som utplånar
både de lefvandes och de dödas
synder, ex opere operato, det är
för det omaket att man ser eller
hör mässan. Härvid har man
begynt disputera, om en mässa, sagd
för många, skall uträtta så
mycket som en mässa för en. Af
denna disput hafva de otaliga
mässorna sitt ursprung.
Om dessa meningar hafva våra
lärare tillkännagifva, att de äro
emot den heliga skrift och
förringa den ära Kristus tillhör för
hans pina och död. Ty Kristi
lidande var ett offer och fullkomlig
betalning icke allenast för
arfsynden utan ock för alla andra
synder, såsom i episteln till hebre-
Luth. Kyrkan* bekännelseskrifter.
erna skrifvet är i det 10:de kap.:
’> Vi äro helgade ena reso genom
Jesu Kristi kropps offer;» och
därsammastädes: »Med ett offer har
han evinnerligen fullkomnat dem,
som heliga varda.»
Vidare lär den heliga skrift, att
vi varda rättfärdiga i Guds åsyn
genom tron på Kristus, när "vi
tro, att synderna varda oss för
Kristi skull förlåtna. Men om
mässan utplånar de lefvandes och de
dödas synder för det omak och
arbete man har till att höra henne,
så bekommer man rättfärdigheten
därföre att mässan hålles och
höres och icke genom tron, hvilket
den heliga skrift ingalunda kan lida.
Men Kristus befäller att göra
det till sin åminnelse, Luk. 22.
Därföre är mässan instiftad, att
tron uti dem, som Herrens
nattvard anamma, skall ihågkomma,
hvilka välgärningar hon för Kristi
skull undfår, och styrka och
hugsvala ett förskräckt samvete. Ty
att ihågkomma Kristus är att
betänka och minnas alla hans
välgärningar och tro, att de oss
visserligen tillbj udas och gifvas. Det
är ej heller nog att ihågkomma
Kristi förskyllans historia, ty
judarne och andra ogudaktiga kunna
ock väl minnas och ihågkomma
henne. Alltså skall mässan hållas
fördenskull, att Herrens nattvard
skall utdelas ibland dem, som .
behöfva hugsvalelse, såsom
Ambrosius säger: »Eftersom jag alltid
syndar, skall jag alltid till mig
taga läkedom emot synden.»
Och eftersom mässan är en
sådan Herrens nattvards delaktighet,
därföre hålles ock en allmän mässa
hos oss hvar helgedag och andra
dagar med, om några vilja bruka
Herrens nattvard, där Kristi
lekamen och blod utdelas åt dem, som
det begära. Och detta sätt är icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
