Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - II. Om rättfärdiggörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bekännelsens Apol. el. Försvarssky. II. Om rättfärdiggörelsen. fc3
sig själf ett så stort och ansenligt
verk är, utan därför att hon
anammar löftet, hvarmed Gud har
lofvat, att han vill lör Kristi skull
vara nådig emot alla dem, som
tro uppå honom, eller därföre att
hon vet och känner, »att Kristus
oss af Gud är gjord till visdom
och till rättfärdighet och till
helgelse och till förlossning» *.
Uti episteln till romarne
afhandlar Paulus förnämligast detta
stycke och visar uttryckligen, att vi
af nåd rättfärdiga varda genom
tron, vi som tro, att Gud är oss
nådig för Kristi skull. Och denna
sats, som är hufvudsaken i hela
afhandlingen, framställer han
sålunda: »Sä hålla vi nu det, att
människan varder rättfärdig af
tron utan lagens gärningar» **.
Detta uttyda våra motståndare om
de levitiska ceremonierna. Men
Paulus talar icke allenast om
ceremonierna utan om hela lagen; ty
han anför sedan af Tio Guds bud:
»Du skall icke begära» ***. Och
om utvärtes verk och gärningar
förtjänte syndernas förlåtelse och
rättfärdiggörelsen, så behöfde vi
då hvarken Kristus eller löftet, och
då skulle allt det falla, som Paulus
talar om löftet. Han hade då ock
illa skrifvit till efeserna, när han
säger: »Af nåden ären I frälsta
genom tron och det icke af eder,
Guds gåfva är det, icke af
gärningar, på det ingen skall
berömma sig» †. Ta Paulus anför ock
Abraham och David; men dessa
hafva haft Guds befallning om
omskärelsen. Fördenskull om några
gärningar rättfärdigade, så skulle
nödvändigt dessa gärningar, som
ju då Guds befallning hade,
jämväl dem rättfärdiga gjort hafva;
men Augustinus lär rätteligen, att
Paulus talar om hela lagen, såsom
han vidlyftigt framställer uti sin
bok de spiritu & litera, om
anden och bokstafven, hvarest han
på slutet säger: »Sedan vi detta
efter förmåga, som Herren
värdigas oss förläna, öfvervägt och
betraktat hafva, så sluta vi därtillr
att människan varder icke genom
några bud, som handla om ett
ärbart lefverne, rättfärdig utan
allenast genom Jesu Kristi tro.
Och på det vi ej må tänka, att
den meningen är af förhastande och
utan betänkande af Pauli mun
utgången, att det är tron, som gör
oss för Gud rättfärdiga, så
stadfäster och bekräftar han
densamma med ett långt och vidlyftigt
tal uti 4:de kap. af episteln till
romarne och upprepar sedan
detsamma uti alla sina epistlar.
Uti det 4:de kap. till romarne
säger han: »Men honom, som
håller sig vid gärningarna, varder
lönen icke räknad af nåd utan af
plikt, men honom, som icke hålle?
sig vid gärningarna utan tror pä
honom, som den ogudaktige göt
rättfärdig, hans tro varder honom
räknad till rättfärdighet» ††. Här
säger han uttryckligen, att själfva
tron varder räknad till
rättfärdighet. Tron är fördenskull
detsamma, som Gud säger vara en
rättfärdighet och, tillägger han, att
hon af nåd tillräknad varder; han
säger ock ytterligare, att hon icke
kan af nåd tillräknas, om hon för
gärningarnas skull gifven varder;
hvarföre han ock alla utvärtes
gärningars förtjänst alldeles
utesluter; ty om rättfärdiggörelsen
för Gud skulle dem tillägnas, så
skulle icke tron tillräknas oss till
rättfärdighet utan gärningarna.
Sedan Säger han: »Vi säga ju,
• 1 Kor. 1: 30. " Rom. 3: 28. ’"Rom,?:;. † Ef. 2: 8, 9. Rom. 4:1, 6. †† Rom. 4: 4, 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
