Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Belt. Apol. el. Försv. III. Om kärleken o. lagens fullbordan. 101
kunnat tillsäga konungen
syndernas förlåtelse. Det är ock icke
en människas verk i synnerhet
uti syndens förskräckelser att utan
Guds rena och klara ord
bestämma om Guds vilja, att han upphör
att vredgas. Så talar ock Daniel
i sitt eget språk ännu klarare om
hela bättringen och syftar tydligen
på Guds nådelöften, ty han säger
ju: »Gör dig lös ifrån dina synder
genom rättfärdighet och ledig
ifrån dina missgärningar genom
välgärningar emot de fattiga» *.
Dessa ord handla om hela
bättringen, ty han bjuder, att
Nebukadnezar skulle varda rättfärdig,
och sedan att han skulle göra det
godt var och beskydda de
betryckta ifrån allt öfvervåld hvilket
var en konungs plikt. Men denna
rättfärdighet är icke annat än en
hjärtats tro; och en människa
blifver lös ifrån sina synder genom
bättringen, det är, att skulden eller
straffet borttages då, när Gud af
nåd förlåter dem synderna, som
göra bättring, såsom hos Hesekiel
skrifvet är: » Om en ogudaktig
omvänder sig ifrån alla sina synder,
som han gjort har, och häller alla
mina rätter och gör rätt och väl,
så skall han lefva och icke dö» **.
Och häraf kan ingen sluta, att Gud
förlåter synderna för de
gärningar, som sedan påfölja, såsom för
allmosors skull eller annat sådant,
utan Gud förlåter synderna för sitt
nådiga löftes skull hos dem, som
löftet emottaga, och löftet
emottager ingen utan allena den, som
rätt tror och genom tron både
synd och död öfvervinner. Men
de som äro pånyttfödda, de »göra
tillbörlig bättrings frukt» ’***, som
Johannes Döparen säger. Daniel
tillägger ock löftet: så har ock Gud
tålamod med ■ dina synder. Den
gamle kyrkoläraren Hieronymus
uttyder dessa ord utan grund i
den mening, som skulle här stå:
tilläfventyrs har han tålamod med
dina synder, och på ett annat ställe
vill han ännu oförsiktigare
härut-af sluta, att syndernas förlåtelse
är oviss; men vi veta likväl, att
evangelium lofvar oss med
fullkomlig säkerhet syndernas
förlåtelse; och ett sådant tvifvelsmål
vore intet annat än att omkullkasta
och tillintetgöra evangelii
nådelöften. Vi må fördenskull på detta
ställe lämna Hieronymus utan
afseende och märka, att jämväl i
det ordasättet, »gör dig lös»,
innefattas löftet; ty häraf se vi, att
syndernas förlåtelse är möjlig, och
att vi ifrån våra synder kunna
lösa och lediga blifva, det är, att
vår syndaskuld kan blifva
borttagen och Guds vrede stillad. Men
våra vedersakare lämna alltid
Guds löften å sido och se endast
uppå lagen och tillflicka sina
människostadgar, såsom skulle vi få
syndernas förlåtelse genom våra
gärningar," när likväl Skriften det
icke medgifver utan fastmer
fordrar tron; ty hvarest löftet är,
där måste ock tron vara med,
emedan löftet kan icke emottagas
utan genom tron.
Men gärningarna falla
människorna mera i ögonen, så att det
mänskliga förnuftet gör ett stort
väsende däraf; och emedan det
ser allenast gärningarna och
hvarken förstår eller betraktar hvad
tron är, så inbillar det sig, att
dessa gärningar förtjäna
syndernas förlåtelse och oss rättfärdiga
göra. Denna tanke om lagens
fullbordan hänger af naturen vid oss
och kan icke utrotas, utom när
• Dan. 4: 24. ** Hesek. 18: 21. "" Luk. 3: 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
