Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Belt. Apol. el. Försv. III. Om kärleken o. lagens fullbordan. 107
ten tillfredsställa och Guds vrede
blidka och försona. Och detta sätt
för rättfärdiggörelsen kan,
emedan det är taget af förnuftet och
allenast i utvärtes gärningar
består, begripas och någorlunda efter
förnuftet fullgöras. Èfter detta sätt
hafva ock lärarne i den kanoniska
rätten af oförstånd förvändt de af
kyrkofäderna i en god mening
inrättade kyrkolagarna, hvilka först
blifvit stiftade, icke att vi genom
några våra verk skulle blifva
rättfärdiga, utan allenast på det en
god ordning uti församlingen vara
och bibehållas skulle för
människornas inbördes lugn. Efter detta
sätt hafva de ock förvrängt
sakramenterna och i synnerhet mässan,
hvarigenom de söka
rättfärdigheten, nåden och saligheten på grund
af blotta görandet förutan tron.
Det andra rättfärdiggörelsens
sätt framställes af de skolastiska
teologerna, när de lära, att yi
genom en af Gud ingjuten färdighet
eller skicklighet, som är kärleken,
rättfärdiga varda, och att vi
förmedelst dess tillhjälp kunna både
invärtes och utvärtes hålla Guds
lag, och att denna lagens
fullbordan är värdig Guds nåd och det
eviga lifvet. Denna lära är hel
och hållen en lagens lära, som
säger: *Du skall älska Herren din
Gud» m. m. *; »du skall älska din
nästa»**, därföre är kärleken
lagens fullbordan.
Om bägge dessa sätt kan en
kristen lätteligen döma, att de böra
förkastas, emedan de bägge
utesluta medlaren Kristus. Uti det
förra finner man en uppenbar
ogud-aktighet, emedan det lär, att våra
gärningar äro en försoning för
våra synder. Det andra har många
olägenheter med sig: det lär icke,
att vi behöfva Kristus, när vi
pånyttfödas ; det lär icke, att
rättfärdiggörelsen består uti syndernas
förlåtelse; det lär icke, att vi
undfå syndernas förlåtelse förrän vi
älska; utan det föregifver, att vi
framlocka en kärlekens gärning,
genom hvilken vi syndernas
förlåtelse förtjäna; det lär icke heller,
att vi genom tron öfvervinna
syndens och dödens förskräckelser,
det föregifver, att människorna
genom egen lagensfullbordan
komma till Gud förutan medlaren och
försonaren Kristus; det föregifver
ock ändtligen, att själfva lagens
fullbordan är en rättfärdighet, som
förtjänar Guds nåd och det eviga
lifvet förutan försonaren Kristus;
ehuru likväl knappt ett svagt och
ringa uppfyllande af lagen uppnås
af själfva helgonen.
Men om någon vill besinna, att
evangelium icke är fåfängt
utgifvet i världen, att Kristus icke är
fåfängt utlofvad, utgifven, född,
död och uppstånden, så skall han
lätteligen förstå, att vi hvarken af
förnuftet eller lagen rättfärdiga
varda. Därföre nödgas vi alldeles
skilja oss ifrån våra motståndare
uti läran om rättfärdiggörelsen.
Ty evangelium visar oss ett annat
sätt, hvarmed vi för Gud
rättfärdiga varda. Evangelium tillhåller
oss att begagna oss af Kristus uti
rättfärdiggörelsen; det lär, att vi
genom honom hafva en tillgång
till Gud genom tron" det lär, att
vi böra ställa medlaren och
försonaren Kristus emot Guds vrede;
det lär, att vi genom tron på
Kristus undfå syndernas förlåtelse och
försoningen och öfvervinna
syndens och dödens förskräckelser.
Så säger ock Paulus, att
rättfärdigheten är icke af lagen utan
* 5 Mos. B. 6: 5. ** 3 Mos. B. 19: la
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
