Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - IV. Om Guds kyrka och församling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B ek. Ap. el. Försv. IV. Om Guds kyrka o. församling. 133
några icke bruka en tysk utan en
fransysk klädedräkt.
Detta lär oss Paulus klart och
tydligt, då han säger till
kolosserna: »Så låten nu ingen göra eder
samvete öfver mat eller dryck eller
öfver bestämda helgedagar eller
nymånader eller sabbater, hvilket
dr skuggan af det, som
tillkommande var, men kroppen själf är
i Kristus.» Och vidare: »Efter I
nu döda ären med Kristus ifrån
de världsliga stadgar, hvi låten I
eder då begripas med beskrifna
stadgar, liksom I ännu lefden i
världen? hvilka säga: du skall
icke komma vid det, icke smaka
det, icke handtera det, hvilket dock
allt förgås i brukningen och är
efter människors bud och lärdom;
hvilka hafva väl ett sken af
visdom genom själftagen andlighet
och ödmjukhet»*. Meningen är
denna: emedan hjärtats
rättfärdighet är ett andligt ting, som våra
hjärtan lefvandegör, och man vet,
att människostadgarna icke göra
våra hjärtan lefvande icke heller
äro den Helige Andes verkningar,
såsom kärleken till vår nästa,
kyskheten m. m., och emedan de ej
heller äro några verktyg eller
medel, genom hvilka Gud rör och
beveker våra hjärtan till att tro,
såsom ordet och de af Gud
instiftade sakramenterna, utan de äro
sådana tings bruk, som icke höra
till hjärtat, hvilka förgås i
brukningen; därföre må ingen tänka,
att de äro nödvändiga för
rättfärdigheten inför Gud. Och äfven i
samma mening säger han Rom.
14: »Guds rike är icke mat eller
dryck utan rättfärdighet och frid
och fröjd uti den Helige Ande» **.
Men hvad behöfver man många
vittnesbörd anföra, när de allestä-
des uti skrifterna förekomma och
vi en stor del däraf uti vår
bekännelse uti de sista artiklarna
samlat och anfört hafva?
Dessutom komma vi ock litet längre
fram att samma hufvudfråga uti
denna stridighet upptaga, nämligen
om människostadgarna äro
nödvändiga för den rättfärdighet, som
för Gud gäller, hvarest vi om
denna sak vidlyftigare handla skola.
Våra motståndare säga, att man
därföre bör hålla de allmänna
stadgarna, emedan man håller före,
att de af apostlarne gifna och
förordnade äro. O, hvilka gudliga
människor! De vilja, att man skall
behålla ceremonierna, som de
mena sig af apostlarne hafva undfått,
men apostlarnes sanna lära vilja
de icke att man skall behålla. Om
dessa ceremonier skall man så
döma och anse, som apostlarne
själfva uti sina skrifter därom
döma. Ty icke hafva apostlarne velat,
att vi skola tänka, att vi genom
sådana ceremonier rättfärdiga
varda, att sådana stadgar eller
ceremonier äro nödiga till den
rättfärdighet, som för Gud gäller.
Apostlarne hafva för ingen del
velat pålägga samveten ett sådant
ok; de hafva för ingen del velat
sätta rättfärdigheten eller synden
uti iakttagandet af vissa dagar, mat
och dylika ting; ja, Paulus kallar
sådana meningar djäflaläror ***.
Om man fördenskull vill rätt veta
och förstå, hvad apostlarnes råd
och vilja varit, så bör man
därefter söka uti deras skrifter; ty
det är icke nog, att man beropar
sig allenast på blotta exempel.
Apostlarne höllo vissa dagar, icke
därföre att detta iakttagande skulle
vara nödigt till rättfärdiggörelsen,
utan på det folket skulle veta på
Kol. 2: 16, 17, 20, 21, 22, 23. " Rom. 14: 17. *** 1 Tim. 4: 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
