Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - IV. Om Guds kyrka och församling - (om dopet) - (om nattvarden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 Bek. Ap. el. Försv. IV. Om Guds kyrka o. församl. (om skrif term.).
icke är förgäfves utan nödigt och
verksamt till saligheten. Och
såsom evangelium rent och
sorgfälligt hos oss lärdt varder, så
hafva vi genom Guds nåd den
frukt och nytta däraf, att uti våra
församlingar äro inga anabaptister
eller vederdöpare uppkomna,
emedan folket är genom Guds ord
emot dessa röfvares ogudaktiga
och upproriska hop väl befäst och
förvaradt. Och som vi förkasta
många andra
anabaptisternasskadliga villfarelser, så förkasta vi ock
alldeles denna, hvarmed de lära,
att barndopet skall vara onyttigt.
Ty det står fast och oryggligt,
att nådens och salighetens löfte
hör jämväl till de små barnen;
dock hör det icke till dem, som
äro utom Kristi församling,
hvarest hvarken ordet eller
sakramenterna äro; förty Kristi rike är
allenast där, hvarest ordet och
sakramenterna äro. Fördenskull är
det nödigt, att de små barnen
varda döpta, på det de af nådens och
salighetens löfte må delaktiga
blifva efter Kristi befallning: »Gån ut
och lären alltfolk och döpen dem»*.
Och såsom saligheten där
tillbju-des alla, alltså tillbjudes ock dopet
alla, både män och kvinnor, barn
och spenabarn. Därföre följer
tydligen häraf, att de små barnen
döpas måste, emedan saligheten
med dopet tillbjuden varder.
Sedan är ock klart, att Gud
låter sig de små barnens dop väl
behaga. Därföre lära
anabapti-sterna ogudaktigt, som barndopet
förkasta. Att ock Gud har ett
nådigt behag till barndopet visas
uttryckligen däraf, att han gifver
den Helige Ande åt dem, som så-
lunda döpta varda. Ty om detta
dop vore fåfängt, så skulle den
Helige Ande åt ingen gifven
varda, så blefve inga saliga, och skulle
ändtligen ingen församling finnas.
Detta skäl och bevis kan ensamt,
äfven om inga andra funnes,
stadfästa alla fromma och gudfruktiga
hjärtan emot anabaptisternas
fanatiska och ogudaktiga meningar.
Den tionde artikeln hafva ock
våra motståndare intet emot,
hvaruti vi bekänna, att Kristi sanna
lekamen och blod äro
sannfärde-ligen och väsentligen tillstädes uti
Herrens nattvard och varda
sann-färdeligen med de synliga tingen,
brödet och vinet, dem tilldelade,
som sakramentet anamma och
undfå. Denna mening försvara vi
ståndaktigt, sedan vi själfva saken
noga och flitigt undersökt och
öf-vervägt hafva. Ty emedan Paulus
säger, att brödet är Kristi
lekamens delaktighet ** m. m., så skulle
däraf följa, att brödet icke är Kristi
lekamens utan allenast andes
delaktighet, om Herrens lekamen icke
vore sannfärdeligen tillstädes. Vi
förnimma ock, att icke allenast den
romerska kyrkan bejakar Kristi
lekamliga närvaro, utan ock att
den grekiska kyrkan har så väl
nu som fordom haft samma
mening, hvilket dess mässordning
intygar, uti hvilken prästen
uppenbarligen beder, att brödet under
förvandlingen *** må blifva själfva
Kristi lekamen. Bulgariens biskop
Theofylactus7, en, som oss synes,
nog berömlig lärare, säger ock
uttryckligen, att brödet är icke
allenast ett tecken utan förvandlas
sannfärdeligen till kött eller
lekamen †. Cyrillus8 har ock härom
* Matt. 2& 19. ** 1 Kor. 10: 16.
öo" † Dessa ordasätt införas här, icke till att därmed stadfästa den påfviska
trans-substantiationen eller brödets och vinets väsentliga förvandling uti Kristi lekamen och blod
utan allenast till att därmed bevisa de gamla kyrkolärarnes klara vittne&börd om Kristi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
