Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - X. Om de två delarna i Herrens nattvard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bek. Ap. el. Försv. X. Om de två delarna titi Herrens nattvard. 197
varda gifna, denna, att man måste
göra en åtskillnad mellan
prästerna och lekmännen. Och det är
troligt, att detta är föniämsta
orsaken, hvarföre förbudet för den
ena delen nu så högligen
försvaras, på det prästeståndets
värdighet skulle under ett sken af
helighet blifva mera ansedd. Men
detta är ett blott människopåfund,
att vi må icke säga något värre,
och hvarthän det syftar kan man
lätt afgöra. Uti vederläggningen
beropa de sig ock på Eli söners
exempel, att sedan de förlorat
öf-versteprästämbetet, skulle de
komma och begära en prästadel *, 1
Sam. 2. Här säga de den ena
delens bruk vara betecknad och
de tillägga; därföre böra ock
våra lekmän sammaledes vara nöjda
med en enda prästadel, med en
del af sakramentet. Våra
motståndare gyckla helt och hållet med
Skriften, då de lämpa historien
om Eli efterkommande till
sakramentet. Där varder Eli straff
beskrifven månne de ock vilja säga
det, att lekmännen den ena delen
fråntages såsom ett straff för
någon missgärnings skull?
Sakramentet är instiftadt till att trösta
och upprätta de förskräckta
hjärtan och samveten, när de tro, att
Kristi kött, som är utgifvet för
världens lif, är en mat eller spis,
när de tro, att de varda lefvande
gjorda, sedan de med Kristus
blifvit förenade. Men motståndarne
påstå, att lekmännen afstängas
ifrån den ena delen för att
straffas. De böra, säga de, vara
förnöjda. Det är nog befallande sagdt;
men hvarföre böra de det? Man
må icke efterfråga orsaken därtill,
ty det skall vara en lag allt hvad
teologerna säga. Detta är en oför-
synthet, som kan passa en Eck2.
Vi känna nog igen dessa
förmätna ord, och om vi ville bemöda
oss att svara därpå, så skulle
sannerligen icke ord fattas oss. Ty
ho kan icke se, hvad för en stor
oförskämdhet det är? Han
befaller liksom en tyrann uti ett
skådespel: antingen de vilja eller icke,
så böra de vara nöjda. Månne
dessa skäl, hvaruppå han sig
beropar, skola ursäkta dem inför
Guds dom, som förbjuda den ena
delen af sakramentet, som grymt
fara fram emot fromma och
gudfruktiga människor, de där bruka
hela sakramentet? Om de göra
detta förbud af det skäl, att
dymedelst må vara en åtskillnad
emellan präster och lekmän, så
bör just detta skäl beveka oss
att icke öfverensstämma med
motståndarne, äfven om vi eljest
är-nade följa samma plägsed som de.
Man har andra åtskillnader
emellan prästernas stånd och den
öfriga församlingen; men det är lätt
påtagligt, hvad afsikt de hafva
därmed, och hvarföre de denna
åtskillnad så högligen försvara. Och
på det vi icke må synas i någon
måtto förringa deras stånds
värdighet, så vilja vi icke mera tala
om detta deras listiga påfund.
De anföra ock såsom en orsak,
hvarföre bägge delarna icke må
lekmännen tilldelas, den fara, som
därvid uppstår, att någon droppe
af vinet kunde vid utdelandet
förspillas och mera dylikt; men allt
sådant är icke af det värde, att
det kan förändra Kristi ordning
och instiftelse. Och låt så vara,
att det vore fritt att antingen bruka
en del eller bägge, huru vilja de
då bevisa, att de hafva makt att
förbjuda den ena delen. Försam-
* 1 Sam. 2: 39.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
