Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - XI. Om prästernas äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
Bek. Ap. el. Försv. ■ XI. Om prästernas äktenskap. 202
om dem, som icke hafva
återhållsamhetens gåfva. Saken borde
lämnas fri ät hvar och en, och
borde aldrig häruti några snaror
utläggas för de svaga genom
någon" iag.
För det fjärde, så afviker denna
påfviska lag jämväl »från mötenas
beslut. Ty de gamla kyrkolagarna
förbjuda icke äktenskapet, icke
heller upplösa de dem, som en
gång slutna äro, änskönt de
afsätta ifrån ämbetets förrättande
dem, som hafva begifvit sig i
äktenskapsståndet, sedan de voro
komna uti prästämbetet, och var
ett sådant afsättande på den tiden
mera en förmån än ett straff. Men
de nyare kyrkolagarna, som icke
blifvit stiftade på mötena utan
förmedelst påfvarnes enskilda råd,
de förbjuda så väl att träda
uti äktenskapsståndet som ock
upplösa dem, som redan
ingångna äro; och är det uppenbart, att
sådant sker emot Kristi befallning:
»det Gud har sammanfogat, skall
människan icke åtskilja» *.
Våra motståndare ropa med hög
röst uti vederläggningen och säga,
att mötena hafva befallt, att
prästerna skola vara ogifta. Men vi
anklaga icke mötenas beslut, ty
de tillåta under vissa villkor
äktenskapet, utan vi klaga öfver de
lagar, hvilka romerska påfvarne
efter de gamla mötenas tid, tvärt
emot deras beslut, af sig själfva
förordnat. Och i så måtto förakta
påfvarne själfva mötenas
myndighet och anseende, hvilket de dock
vilja, att andra skola hålla i största
helighet och vördnad. Därföre
hör denna lag om ett beständigt
coelibat egentligen till detta nya
påfviska herravälde och det icke
utan orsak; ty Daniel tillägnar an-
tikrists rike detta kännemärke, att
där skulle ingen kvinnokärlek
aktad varda **.
För det femte. Änskönt våra
motståndare icke försvara denna
lag för någon särdeles helighets
skull, emedan de se, att den icke
plägar hällas; så gifva de dock
därmed tillfälle till allehanda
skrymteri och vidskepelser, då de
förebära ett sken af helighet,
sägande sig därföre fordra
coeliba-tet, eftersom det är en synnerlig
renhet eller kyskhet, liksom vore
äktenskapet en synd och orenhet,
eller som det ogifta ståndet
förtjänte rättfärdiggörelsen mera än
äktenskapsståndet. Hit föra de
ock Mose lags ceremonier eller
prästernas exempel uti gamla
testamentet, att emedan prästerna
uti gamla testamentet hafva varit
skilda ifrån hustrurna den tid de
sina ämbetssysslor förrättade vid
gudstjänsten, alltså bör ock en
präst uti nya testamentet alltid
vara återhållsam, emedan han
alltid bör bedja. Denha orimliga
jämförelse anföres såsom en fast
och fullkomlig grund, som skall
j tvinga prästerna till ett beständigt
coelibat, ehuru uti själfva liknelsen
äktenskapet tillåtet varder och det
allenast förbjudes prästerna hafva
umgänge med hustrurna under den
tid de hade sina
ämbetsförrätt-ningar att sköta. Så är det ock
ett annat att bedja och ett annat
att tjäna uti församlingen. De
heliga bådo jämväl då, när de icke
förrättade sitt offentliga ämbete,
icke heller hindrade umgänget
med hustrurna att bedja.
Men vi vilja i ordning svara på
dessa dikter och påfund. Först
måste våra motståndare bekänna,
att äktenskapet är för de trogna
* ifatt. 19: 6. ** Dan. 11 37.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
