Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - XI. Om prästernas äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bek. Ap. el. Försv. ■ XI. Om prästernas äktenskap. 204
tets eller äktenskapets skull utan
af nåd för Kristi skull, när vi tro,
att vi för hans skull hafva en
nådig Gud. Här lära de till äfventyrs
ropa och säga, att vi efter
Jovi-niani lära göra äktenskapet och
coelibatet lika goda. Men för
dessa smädeords skull skola vi icke
förkasta sanningen om trons
rättfärdighet, hvilken vi tillförne
halva förklarat. Icke heller göra vi
äktenskapet och det ogifta ståndet
lika goda. Ty såsom den ena
gåfvan öfvergår den andra, profetian
öfvergår vältaligheten,
krigsvetenskapen öfverträffar kunskapen om
åkerbruket, vältaligheten är
förmer än byggnadskonsten; alltså
är ock afhållandet från
äktenskapet en förträffligare gåfva än
äktenskapet. Dock såsom en
vältalig man icke är mera för Gud
rättfärdigad för sin vältalighets skull
än en byggmästare för sin
byggnadskonst ; alltså förtjänar icke en
ogift mera rättfärdiggörelsen
medelst sin afhållsamhet än en gift
eller äkta person medelst sina
äktenskapliga plikter; utan hvar och
en bör troget tjäna uti sin gåfva
och för visso veta, att han genom
tron för Kristi skull bekommer
syndernas förlåtelse och varder
genom tron för Gud rättfärdig
hållen.
Så berömmer icke heller
hvarken Kristus eller Paulus det ogifta
ståndet därföre, att det skall
rättfärdiga, utan därföre, att man däruti
är mera fri och ledig och varder
mindre af hvarjehanda
hushållsförrättningar hindrad uti bedjande,
lärande och tjänande. Därföre
säger Paulus: »Den där ogift är,
han aktar hvad Herren tillhör»*;
och berömmes således den ogifta
lefnaden därföre, att man däruti
har bättre tid och ledighet till att
öfverväga och betrakta Guds
heliga och saliggörande ord. Så
berömmer icke heller Kristus blott
alla dem, som snöpa sig, utan
tilllägger: »för himmelrikets skull»,
det är dem, som i det afseende
afhålla sig ifrån äktenskapet, att
de må hafva bättre ro och
ledighet till att själfva lära och andra
evangelium förkunna. Ty han
säger icke, att coelibatet förtjänar
syndernas förlåtelse eller
saligheten.
Till de anförda exemplen om
det levitiska prästerskapet svara
vi, att däraf kan alls icke bevisas,
att ett beständigt coelibat bör
åläggas prästerna. Vidare böra icke
heller de levitiska orenheterna
lämpas till oss. Umgänget med
hustrurna emot lagen var då en
orenhet; nu är det ingen orenhet,
förty Paulus säger: »Dem, som
rena äro, äro alla ting rena»**.
Ty evangelium befriar oss ifrån
de levitiska orenheterna. Och om
någon i den mening försvarar
lagen om coelibatet, att han med
de levitiska stadgarna må betunga
eller besvära samveten, så bör
man äfven på samma sätt stå
honom emot, såsom apostlarne uti
Apostlag. 15: 10 stå emot dem,
som fordrade omskärelsen och
sökte att pålägga de kristna Mose
lags ceremonier och dem till
omskärelsen förbinda.
Emellertid så veta dock
gudfruktiga män att förnuftigt bruka
äktenskapet, i synnerhet då, när
de hafva offentliga ämbetssysslor
till att sköta och förrätta, hvilka
ofta gifva många redliga och
uppriktiga män så mycket till att göra,
att de kasta ifrån sig alla tankar,
som röra hus och hem. De from-
1 Kor. 7: 32. *" Tit. 1: 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
